Those were the days

Nu är jag ensam med hundarna i huset igen.  Fd maken har åkt hem efter pyttipannamiddag med stekt ägg, hundarna är också utfordrade (eller heter det utfodrade?). En av sönerna skulle komma och måla i vårt tidigare gemensamma sommarhus här på Värmdö. Kanske tar jag en riktig långpromenad genom skogen och ser efter hur det går, i morgon. Tror att mina fötter fortfarande hittar vägen.

Det har åskat, regnat, blåst. Nu är det stilla, sjön är blank. Hundarna sover.

Jag får kattvakt i mars, när vi förhoppningsvis inte är hemma. Jan känner redan Minsann, han är van vid katter sedan våra tidigare Felix, Oscar och Zimba. Hon kommer att få det bra hos honom, när hon väl lärt sig hur kattluckan i ytterdörren fungerar. Vi får låta henne träna.

När jag hundpromenerade tidigare idag sjöng någon i mitt huvud ”those were the days my friend, we thought they´d never end” – och så var det ju. Då. Nu vet jag att dagarna kommer att få ett slut, jag kommer att sluta dansa och sjunga. Men inte än. Fortfarande sjunger jag, oftast när ingen hör, eller med mannen min. Dansar gör jag numera också helst ensam, till hög musik i huset när ingen mer än jag är där. Som i kväll slår det mig plötsligt. Hundarna tål det nog.

Här kan jag ju också testa Spotify, eftersom internetuppkopplingen fungerar. Bäst passa på. Än dansar jag inte, jag njuter av att höra musiken utan avbrott. Och bekanta mig med nya artister, som Anna Ternheim och David Ferguson. Jag inser att jag inte längre är särdeles uppdaterad på musikvärlden.

Visst av det obekanta gillar jag, visst stänger jag av. Tycker mycket om det jag hör av ”The longer the waiting” – och ler när jag ser att det är vännen Leif som gömmer sig bakom alla siffrorna i ”namnet” på den som lyssnat tidigare till just den här CDn.  Själv har jag ännu inte förstått hur man gör för att lägga till en gillad skiva så att andra också kan ta del av den …

Igår sände jag ett mejl till min hyresvärdinna, och förklarade att jag inte tyckte det är rimligt att lämna en månadshyra i deposition när vi äntligen eventuellt skriver kontrakt. Min son har hittills haft kontraktet, jag har betalat alla hyror – och tycker att det borde räcka som bevis för min betalningsförmåga och -vilja efter två och ett halvt år som hyresgäst. Ännu inget svar på mejlet. Det gör mig lätt nervös. Jag har vägt orden på guldvåg, men kan naturligtvis ändå möta irritation och oförståelse. Och det är hon som har makten. Jag är den beroende. Vad jag avskyr att inte vara i balans med min omvärld.

Vi sjunger

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Those were the days

  1. Christian skriver:

    Bra skrivet som alltid. 🙂

  2. A-Lott skriver:

    Du får mig att följa med i din känsla ikväll. Kanske för att jag känner mig harmonisk just nu. Blir glad att du gillar att sjunga. Det har varit mitt livselexir. Sjunger hellre än bra och mer än gärna s.a.s
    (:-O)

  3. Då säger juristen i mig (fast jag inte är jurist) att du knappast kan bli vräkt. Du torde helt enkelt ha besittningsrätt där du bor. Hyresgästen kan knappast ha missat att det är du som bor och betalar. /A..

  4. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Och här kommer språklärarens kommentar: du utfodrar hundar. tTänk på ”foder”, det heter ju inte forder…. Det är min egen lilla tumregel för att minnas stavningen. Däremot har jag problem med t ex abborre (?) och andra konstiga ord (spec. sch/ch-varianter) Tur att det finns ordböcker! Och åh så fina sångare på bilden! Vilken inlevelse!
    Kram
    B.

    • beskrivarblogg skriver:

      Kram själv – abborren har två av både b och r – det minns jag, men utfodra har jag ofta problem med … Visst är det en fin bild, från tid då jag hade kort hår! Hur är det med benet – ultraljudet?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s