She was thinking of writing in English, and putting the book on the market via Amazon and Kindle. The market would be so much bigger, maybe the sales too.
But then, vilket helsike att skriva ett helt manus på engelska. Det fixar hon inte. Så nu sitter hon här, med sin lilla potentiella marknad i Sverige, och skriver på svenska.
Blir det en bra bok? Kommer den att fängsla sina läsare, pratas om och sälja i stora upplagor? Hur ska den marknadsföras – hon har tittat in och till och med registrerat sig på Vulkan som väl är en mindre, men svensk, motsvarighet till Amazon. Hon begrep inte riktigt hur det går till att skapa en e-bok, framför allt inte om man inte vill betala för det.
Vem som vill läsa vet hon ju inte förrän boken existerar. När den väl finns som e-bok kommer det att visa sig om den går att sälja. Men först måste den skrivas, det manus hon fått refuserat hos några bokförlag måste jobbas om. Inte för att hon vet hur, men att tror hon sig förstå. Det verkar vara en bra idé att kontakta föreningen Egenutgivarna. Där finns kunskaperna.
Hon har 98 sidor idag, Arial 12 punkter, ”normalt” radavstånd. 54 200 ord, antal tecken klarar hon inte av att hitta någonstans i den nya datorns skrivprogram. Nästan hundra sidor färdigt manus låter inte så mycket. Det hon skrivit om är det år när hon kämpade för att bli fri från sitt spelmissbruk, hon berättar om återfallen och hur hon till slut lyckas sluta spela på nätcasinon. En dag i taget.
Om de nu kommer iväg till Thailand om ett halvår – mannens sjukhus sparar pengar genom att avsluta den behandling han hittills fått för att stärka sitt immunförsvar. Hans kroniska leukemi behöver den hjälpen för att han inte ska bli infekterad av det ena och det andra. Nu är det slut med det, och antalet vita blodkroppar ökar hela tiden. Oro.
Men ändå, om de nu kommer iväg, då har hon fantiserat om att skriva eller redigera åtminstone ett par-tre timmar varje dag, och kanske komma hem med något användbart när mars månad har gått. Arbetstiteln hittills är ”skriver mig till liv igen”.
Hon vet ju att hon inte är ensam om att vara spelberoende. Ingen vet egentligen hur många i alla åldrar som spelar bort mera pengar än de har råd med, på olika sätt. I hennes fall handlade det om casinon på internet, andra fastnar i spelautomater eller fysiska casinon. Eller trisslotter.
Och hon vet att livet som spelmissbrukare är torftigt, svekfullt, tråkigt och själsdödande. Inget liv. Själv är hon gammal, framtiden är kort och eländet hon förorsakat sig själv och andra inte lika förödande som för den som är ung och borde ha ett liv framför sig. Ett liv att leva levande. Inte maniskt spelande.
Som alla missbruk drabbar detta inte bara den aktive spelaren. Alla i omgivningen påverkas. Alla lider, alla vill hjälpa. Ibland gör man det på fel sätt, t ex genom att låna ut pengar som gör fortsatt spelande möjligt.
Bästa hjälpen är krav på absolut stopp på spelandet, ”klipp sönder ditt bankkort” var det bästa råd hon själv fick. ”Tala om att du är spelmissbrukare” är ett annat gott råd. Prata om det med alla som behöver veta om det, säg det högt så att du själv hör. Sök hjälp – även om du kanske inte får något stöd från samhället.
Skriv dig till liv igen!
beskrivarblogg 
Men hörrudu hallå. Nu struntar jag i om du blir arg, men varför i helskotta ska du skjuta upp redigerandet mer än ett halvår och sedan förstöra er resa med att känna dig stressad av att du borde… Du har ju tid nu! Sikta på att få iväg ett redigerat manus FÖRE resan och ta sedan med dig några trevliga böcker att läsa, kanske ett helt nytt skrivprojekt eller… vad vet jag. En stickning?!
60 000 ord är en hel bok, om än liten. 80 000 är bra. 100 000 en tjock bok. Mer än 120 000 vill inget förlag ha från en debutant. Sägs det…
GillaGilla
God morgon kära vän! Arg blir jag inte, möjligen sporrad att åtminstone plocka upp manuset igen. Det kanske har hänt något med det väntat på refuseringarna. Klok du är – ett alldeles nytt skrivprojekt är nog en bra idé att ta med sig, stickning NO Way, gör inte sådant. Tack för knuffen! Och kram – när vi ändå är inne på manus, hur går det med del 2?
GillaGilla
Mjae, jo med del 2 går det så att ettan väntar på att uppstå i fullängdformat på svenska och när jag funderar på det kommer jag på alldeles för många idéer för att kunna skriva och så blev det ju sommar också men NU. Nu tror jag det är dags att gå in i en skrivfas. Första september känns som en bra startdag och då har jag avverkat en radda möten och andra åtaganden. Ska vi säga så? Vi sätter igång på allvar den 1 september?
GillaGilla
Karin – du fick igång mig så pass att jag läser igenom och donar med det jag har. 1 september låter som ett bra startdatum för något, men jag vet inte riktigt vad! Tack för knuffen.
GillaGilla
Vet bara att jag håller på dig hur det än blir. Men Karin har rätt i en sak och det är att inte skjuta upp till morgondagen för länge. Framtiden blir kortare och kortare, som sagt. Kram
GillaGilla
Tack vännen!
GillaGilla
Bra titel.det ar ju precis det du gjort.Ny borjan,ny bok.Kram Lena
GillaGilla
Tack Lena – Så är det. Jag sitter här och läser igenom och stryker och lägger till, lite bilder här och där också, som jag kanske också stryker senare … Kram på dig, hoppas du har det bra!
GillaGilla
Låter härligt att du håller på med ditt manus. Det är kanske bra att inte vara ifrån det för länge. Kanske tänds glöden när du läser orden och känner att du verkligen vill få det klart innan resan. Jag hoppas att inget ska sätta käppar i hjulet för er resa. Blir både ledsen och arg när man som sjuk inte ska få den vård och behandling som man behöver! Det är skrämmande i vårt välfärdsland!
Glömma telefonen ute och i regn – vem har inte gjort det? Den gick inte att rädda. Sen har jag nästan krossat mina glasögon med att slänga upp en skåpdörr i dem. Men det gick bra att laga! Är vi verkligen så dyra i drift vi kvinnor kring 70 år?? Nää vi vill bara få byta ut somligt ibland och vid
”olycka” så kan vi inte klandras!
Ha det så gott och var försiktig med bad i kallt vatten hälsar badkrukan!
GillaGilla
Hallå, badkrukan – visst är det så att vi glömmer saker här och där och det kostar – kanske handlar det faktiskt om att jag gått ett tag och grunnat på att jag ville ha en ny telefon!!
Det är trist och kanske värre än så att mannen min inte får den vård han behöver – just nu inväntar vi hans besök i mitten av september hos läkaren. Kram för att du bryr dig och läser – ha det gott med barnbarnen!
GillaGilla