Idag blir det inget dopp i sjön, bara 15 grader ute.
Telefonen dog efter ha legat ute i regnet en natt. Jag lade den i skuggan för solen, och glömde bort den. Som tur är hade jag fört över alla bilder till datorn, bara ett par nytagna låg kvar. Plus resten … Jag börjar bli dyr i drift: i somras förstördes mina nya glasögon när jag cyklade omkull, några veckor senare försvann den ena av mina hörapparater spårlöst (Minsann?) och nu telefonen. Finns det ett budskap här? Från vem och vilket?
När jag tittade ner mot sjön i morse sprang en vacker liten räv över gräsmattan. Han sprang som om han väl visste att det bor två hundar i huset. Djurlivet här bland alla hus och människor är imponerande, rådjuren kommer varje sen eftermiddag/tidig kväll – husets ägare är inte förtjusta i rådjur. De äter allt som växer (utom lobelia), och det de inte äter trampar de på … En solros har överlevt attackerna.
Frukost, jag behöver varmt te, fingrarna är kalla och stela.
Jag tycks helt ha vant mig av med att titta på TV. Satte på den häromkvällen och stängde snart av igen, efter att ha zappat över kanalerna. Reklamkanalerna står jag inte ut med, och resten den kvällen var ointressant, för mig.
Däremot saknar jag min vedspis. Hemma skulle jag nu ha tänt i spisen och fått huset så där lite lagom varmt och gott. Här kan jag sätta på varmluftspumpen, eller tända en brasa i öppna spisen – båda delarna känns för ambitiösa. Brasan kräver att jag sitter inne i soffan, jag trivs bättre i köket med utsikt över sjön.
Jag läste igenom mitt manus igår. Ca 54 000 ord, drygt 100 sidor. Lekte med att lägga in bilder, men får nog ta bort dem igen. Bilderna behöver beskäras och fixas, och det tror jag inte att jag klarar. Hela manuset behöver beskäras, början behöver skrivas om – någonstans i allt det jag läste igår kom Stephen King´s kloka ord om att klara av förhistorien tidigt i berättelsen, och göra det elegant – ungefär. Nystart alltså, och tillägg och borttag. För klent driv. För introvert. Kändes det som igår. Får se vad jag får för mig idag. På´t igen. Om en stund, först ska frukosten avslutas, och sedan ska det hundpromeneras.
beskrivarblogg 
Gomorron! 🙂
Tänk att det fanns en anledning till att glömma mobilen ute. Nu kan du helt, och det tycks ju vara så, sätta igång med det som legat på.
Den där Stephen Kings kloka ord om förhistoriens betydelse, och med elegans… är det riktigt sant? Varför är inte du med din genuinitet den som vet bäst, all den stund det är din berättelse? Klart att du vet!
Jag brukar visst ta emot råd och lyssna in vad andra tycker, och jag kan prova också, men det brukar vara så att jag själv kommer på den rätta sanningen. Bara jag ger det tid.
Slå dig för bröstet och se dig som vinnaren av första pris. Du har vunnit många segrar redan och fler står i tur 😉
GillaGilla
Oj vad jag blir glad, och rörd, av dina ord! Tack för uppmuntran, nu slår jag mig för bröstet (bara bildligt eller möjligen bildlikt) och tar en vända igen. Har nyss badat efter svettig hundpromenad, svalare än tidigare men fortfarande härligt i småregnet och vinden. Stor kram
GillaGilla
Skönt att du hade räddat bilderna. Mysigt med räven. Tv:n ska du låta bli. Den stör dig. Det känns som om… när jag läser din text … att du kommit fram till ett spännande vägskäl. Du tycks ha hämtat in nya kunskaper som du nu ska praktisera. Kan det inte vara så att du har behövt denna tid. Att saker har haft en mening utan att du begripet det. Text mår bra av att vila. Ibland en längre tid. Det är bara vi små människor som är lite otåliga ibland. Jag tror att A-lott har rätt med anledningen. Saker kan sägas på så många olika sätt. Kan ingen hjälpa dig med beskärningen av bilderna? Om du tycker att de verkligen behövs. Lycka till. Lova en sak! Ge ALDRIG upp!
GillaGilla
Bosse, upp ger jag inte. Bilderna får hänga med ett tag, för min egen skull. Ett spännande vägskäl är det nog, riktigt vad det innebär vet jag mycket riktigt inte … Kram till dig och tack för din omtanke och uppmuntran!
GillaGilla