Just nu håller jag i mig för att inte hoppa upp och torka av bordet – och duka av – vilket min fd man ska göra. Om ett tag … När det passar honom, inte mig. Och eftersom det är han som ska göra´t, så är det han som bestämmer. Jag skriver.

Vad svårt det är att lära om. I alla våra år tillsammans har jag plockat, fixat, dukat av, diskat – och jag fortsätter som en robot att göra det även nu. Att inte göra det kräver möda och eftertanke. Jag säger inte detta för att utmåla honom som en förskräcklig person som inte gör någonting. Jag försöker säga att mina dåliga vanor från vårt äktenskap sitter i. De var inte OK då, och är det inte idag.

Min höga telefonsignal fungerar inte alls – noll signal! I och för sig är jag med telefonen ungefär som med TV, behöver inte så mycket – men det är ju ändå ganska bra om jag ibland hör att någon ringer! Nu får jag använda ögonen och kolla vilka samtal jag missat!

Samtidigt sitter fd maken och försöker lära sig sin nya ”slirtelefon”. Jag vill ha telefonnummer till viktiga gemensamma människor, mobiler till söner t ex, jag har slutat försöka lära mig dylika. Vi hittar småningom hyfsat rätt – men jag är rätt nöjd med min gamla stabila tunga telefon. Visserligen hörs ingen signal, men den är onekligen lättare att hantera. Du kan enbart ringa.