Håll tummarna!

”Håll tummarna” säger mannen min i telefon. Läkarmöte på sjukhuset idag, kanske beslutas om hans nödvändiga men dyra behandling då. Det blir mental tumhållning medan jag skriver detta.

Om några timmar kommer bästa vännen hit med sina hundar. De ska vara hos mig tre veckor, här och uppe i huset utanför Sala. Nytrimmade, nybadade är de – det rena lär inte vara länge i det här vädret. Gör inget, de och resten går att tvätta. Minsann ligger ännu ett tag i lugn och ro på köksbordet, hon lär spendera mycket tid i sovrummet framöver …

Jag tittar på omslagsbilderna på tidningen ”Skriva” och ”Att läsa” som också ligger på bordet. På den ena är en vackert stajlad yngre man med fluga, halsduk och näsduk i kavajfickan, men framför allt mustasch och lite skägg nära underläppen, lite mera längre ner runt hakan. Vem han är vet jag inte, men chefredaktören har också halsduk, dock inget skägg. På FB-bild från Bokmässan har två gossar också halsdukar, lite nonchigt slängda över axeln.

På den andra tidningens omslag ser Karl Ove Knausgård bekymrad ut, i lite mera skägg och mustasch (och hår), tack och lov utan halsduk.

Jag blir intresserad av att jag noterar allt det här, med någon sorts irritation? Eller fniss (?) över att även männen numera utsätts för det kvinnor alltid ställt upp på, att användas för att locka läsare, pyntas och friseras (åtminstone den ena av de här omslagspojkarna) för att visa hur ”man” bör se ut, för att vara någon.

Fortfarande har jag inte läst tidningarna ordentligt. Ska. Nog. Däremot har jag läst ut Simona Ahrnstedts ”Överenskommelsen”, den första av hennes romance-böcker. Välskriven, med driv i berättelsen, som mycket riktigt är väldigt romantisk och full av förvecklingar, sexscener och olycka som blir lycka.

En tidsanpassad Sigge Stark kanske, jag har någon gammal bok av denna kvinnliga författare i någon av bokhyllorna, ska kanske läsa den om jag förmår sätta mig över den tidsanpassningen. Simonas andra bok, ”Betvingade” får vänta ett tag, jag är mätt.

Nu ska jag hålla tummarna även fysiskt.

Det fungerade – mannen min ringde nyss och berättade att han får medicinen!

Han ska lära sig att ta sprutor själv hemma, och det är bra för både honom och sjukhuset. Själv säger han att hans mandelskorpor med saffran är det som fixade rätt läkarbeslut – kanske är det så! Det första sköterskan som ringde med det glädjande beslutet sade var nämligen ”vilka fantastiska skorpor”, doktorn hade också fått smaka. (Mannen min hade med sig en burk med skorpor igår.) Nu är vi båda glada och lättade, en oro har lagts på hyllan. Där hoppas jag den stannar.

 

 

 

 

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Håll tummarna!

  1. Svenarne Jansson skriver:

    Härligt att en gång få höra att sunt förnuft får råda!
    Njut av det goda beskedet – allt gott till er båda! / sa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s