Nu har jag hämtat in ved, duggregnet  ligger som en tunn hinna över glasögonen. Hundarna sniffar runt och letar efter katten, som ligger däruppe i sängen tillsammans med mannen  min. En eftermiddagslur i lugn och ro.

Jag sitter vid köksbordet, en tjock bok ligger där och väntar på läsning. Förmodligen har jag läst den förut,  tog den i bokhyllan innan vi åkte i förmiddags. Någon bok måste jag ha med sig.

Pelargonen som stått ute hela sommaren står nu i köksfönstret och blommar som aldrig förr, röda blommor i rätt pelargonnyans. Det är bara solparasollet som står kvar ute, det har fastnat i hållaren och vill inte komma loss. Orden påminner mig om Hasse Alfredsons låt ”han/hon/jag satte foten i en potta och kunde inte komma loss”, den jag brukade sjunga när jag gick ensam i skogen och ville skrämma alla tänkbara älgar.

Nästa vecka är det älgjakt här i trakten, då gäller det att hundarna hålls kopplade. Med lite tur går jakten fort, den brukar kunna vara överstökad på ett par dagar ibland.

Alla träd är höstfärgade nu, här mest i gulbrunt, inga rödsprakande lönnar i sikte. En senkommen liten skär ros syns i gräset borta vid hönshuset¸ och kärleksörten lyser röd vid källarnedgången.

I november är det åter dags att skriva alla de där orden. I år tänker jag i alla fall försöka hitta ett tema, även om jag inte har någon klar idé. Än har jag några veckor på mig att fundera. Femtiotusen ord som på något sätt hänger ihop via ett och samma tema borde kunna bli bra. Åtminstone som skrivövning.

Michael Thieme i USA förlorade sin kamp mot cancer, han dog för en vecka sedan. Nu försöker hans hustru förstå att han är borta. Jag försöker tro att det på något sätt når fram till henne att jag tänker på henne med kärlek.