Crowd-funding – ett amerikanskt begrepp som jag utnyttjar för att försöka få ihop pengar till att ge ut min bok – som e-bok eller som konventionell pappersbok.
Hur känns det att be ”de sina” om stödpengar? OK faktiskt – hittills är det två av mina supporters som bidragit, bästa vännen och min syster. Resten av min ”tribe” har kanske inte sett min kampanj? Förmodligen inte, eftersom de här två kära människorna är de som hela tiden stött mitt skrivande, läst och kommenterat. Andra är också kära, men inte lika stödjande och intresserade.
Stam eller tribe, det är de människor som marknadsföraren och skribenten Seth Godin (amerikan med bra och rolig blogg) hävdar är de som är viktigast att använda när man vill marknadsföra någonting. Vare det en ofärdig bok eller en färdig. Vad som helst.
”The tribe” kan också vara det nätverk man byggt/bygger upp via olika sociala media. Själv har jag just använt Twitter för att skicka ut info om min Addiction-kampanj på indiegogo ( länk http://igg.me/p/261604?a=1648801) – jag har visst två som följer mig på Twitter. Någonstans ska man börja. På Facebook har jag talat om kampanjen, några har gillat påfundet. Jag tror på tanken att berätta vad man gör – oavsett vad det är – för de människor som är viktiga på något sätt för en. Några av dem, kanske de flesta, har jag träffat i verkligheten, IRL som det heter i dessa sammanhang. Många har jag bara mött på nätet.
Jag läser idag tidningen ”Skriva” och får som alltid tankar därefter. En tanke är att faktiskt ta en vända till med mitt manus som hittills refuserats av sisådär 5-6-7 förlag – mina väl fungerande förträngningsmekanismer har glömt hur många. Jag behöver ta en ordentlig titt och försöka se det hela mera utifrån. När texterna skrevs fungerade de många gånger som terapi, överlevnadsmedicin. Nu vill jag ju faktiskt att de ska läsas och ge hopp till andra i samma situation som jag var då. Kanske t o m hopp till mig själv, det behövs ibland. Spelsuget kan dra igång och jag får slåss med mig om att faktiskt än en gång låta bli. Inte sprattla som en döende mört på den kroken igen. Inte.
Enligt tidningen efterfrågas också flera manus i romance-genren. Förlagen lär skrika efter saftiga, sexiga och romantiska manus. Hm. Det vore en verklig utmaning, att försöka få till något i den stilen. Jag har alltid gillat att läsa sådana böcker, kanske ibland skämts lite över det, de är ju inte litterära vad nu det är – men att skriva dem? Hur gör man? Börjar förmodligen, som med allt annat oprövat och skrämmande.
Och så är det en lång artikel om fenomenet att skriva tillsammans, att flera skriver ett manus och bidrar till att en bok blir till. Eva Swedenmark är ett bra exempel på detta, hon och hennes kollegor har skapat många bra böcker tillsammans.
Du, Anna-Lisa höll jag på att skriva, Anna-Charlotte menar jag – de är goda förebilder för dig och mig. Har du tidningen? Den är bra! Anna-Lisa, Gunvor och Helge behöver få lite styrfart igen!
beskrivarblogg 
HAhaha… du är för härlig! Styrfart… jag har parkerat dem på en altan med ett mudderverk nere i viken så att seglare ska kunna angöra deras brygga. Huset ligger på en slänt med utsikt över viken. Alviken som blev Askviken óch de har en ritning på bordet som de försöker få plats med bland kaffekopparna. Längre har jag inte hunnit men jag funderar allvarligt på att ge f-n i Helge (som man) och leda in en jädrans stor hund i handlingen. Ivrigt lyssnande till namnet Helge. MAnliga rollinnehavare lyser med sin frånvaro och de kan få skylla sig själva, eller hur?
Nä… jag skojar men tanken har funnits där.
Vet du om att det spökar i huset? Jojomenssan… dörrar slår och fenomens av västa sorten. Men det är absolut inte skrivet… bara inne i hjärnan på mig… lååångt in.
Kram
GillaGilla
Dina idéer låter bra tycker jag, och som du säger vi tar en hund vid namn Helge i stället! Det tycker Bosse också, men han vill kalla hunden Styrbjörn … Tack för att du läser – damerna kommer igång igen! Vi med! Kram och trevlig helg med man och hund/M
GillaGilla
Styrfart. Skippa Helge och väv in en StyrBjörn istället. 😉
5-6-7-förlag. Om siffran stämmer tycker jag att du lätt kan dubbla den. Sök dig utanför Stora Staden. Ämnet spelmissbruk har inte precis stagnerat på sista tiden. Din bok ligger i rätt tid. Nu handlar det mycket om att missbruket kryper ner i åldrarna. Du är riktigt duktig på att skriva så problemet sitter inte där. Jag spånar vilt. Har du låtit en utomstående erfaren neutral person, typ en redigerare, granska din text? Det är inte lätt att hitta någon som är gratis och som inte tycker att Maggan skriver bäst i hela världen. Du förstår vad jag menar? Jag hade själv en ruskig tur sist. Det var bara en ren slump. Man blir så lätt hemmablind även om man låter manuset vila ett bra tag. Jag måste erkänna att jag varit dålig på att tvätta klart. Nu när jag läser om sakerna ser jag bristerna och stör mig på att jag inte avvaktade längre. Denna störning kommer inte när jag läser om ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Jag är däremot rädd varje gång för att den ska komma. Antingen är jag RIKTIGT hemmablind eller så är detta betydligt mer genomarbetat. Därför jobbar jag både på plan a och b. Inte något internationellt på engelska. Jag har mina egna personliga varianter för att inte påverka familjens eknomi nästa år.
Lova mig bara att inte ge upp. Du är för bra för det.
GillaGilla
Tack vännen, för Styrbjörn och för allt det andra fina du skrev till mig! Jag ger inte upp, men behöver jobba mera med texten – håller tummarna för dig och din bok som har en väldigt fin titel! Solig helg hoppas jag och kram från mig/Margareta
GillaGilla