NaNoWriMo-romance

Om några dagar börjar NaNoWriMo – november månads maratonskrivande, 1667 ord varje dag. 50 000 ord när månaden är gången. Flödesskrivande kallar någon det, disciplinskrivande kallar jag det. Jag gjorde det i fjol, det fick mig att överleva november, något som alltid varit svårt. Om alla orden var användbara? Bra fråga – jag vet inte. Jag övergav dem, de finns i min gamla dator, känns inte nödvändiga som ord. Bara som prestation, jag slogs med mig själv och min lättja och jag vann. Då.

Så vad ska jag skriva i år? Jag borde ha högre ambitioner nu, borde flytta pinnen ett steg uppåt på någon sorts skala. Ge mig på ett tema av något slag. Mannen min kommer inte hit förrän om ett par veckor så jag har tiden och skrivfriden.

Romance kanske – en genre som hittills lär vara klent representerad i Sverige. Har alla glömt Sigge Stark? Även om det var bonderomantik och präglat av dåtiden, så hade hennes böcker alla nödiga ingredienser:

  • En central kärlekshistoria (två personer blir kära i varandra och kämpar för att få förhållandet att fungera. Kring detta tema kan författaren baka in vilka bihistorier som helst, så länge kärlekshistorien fortfarande är det centrala
  • Ett lyckligt slut (det ska sluta positivt och på ett känslomässigt tillfredsställande sätt  Kärleksparet, som sätter allt på spel i kampen för varandra och sitt förhållande, får sin rättvisa belöning i form av villkorslös kärlek.

I övrigt kan handlingen utspela sig i vilken miljö eller historisk tid som helst, och spänner från det sockersöta till ångande erotik. Alltifrån historiskt drama till thriller, vampyrroman och science fiction inryms i genren.

(Ovanstående definitioner är direkt hämtade ur tidningen Skriva, nr 7, november 2012, där man talar mycket om just romance. ©Skriva alltså.)

Villkorslös kärlek, ångande erotik, onda människor som gör allt för att kärleken ska tvivla och dö. Hmmm. Oj, jag glömde de älskande tu som strävar och kämpar och till sist segrar i kärlekens namn. Typ Nora Roberts, eller den nu så lästa ”Fifty shades of gray”. Båda säljer stort, men recenseras sällan – där finns enligt en förläggare i tidningen Skriva ”ett förakt…. Att vara kvinna och skriva om kvinnor för kvinnor – det är så lågt du kommer på statusrankingen. Det är klart att det finns ett stort kvalitetsspektrum inom romance (dvs det finns bra och dåligt, min tolkning), men det gör det inom kriminallitteraturen också – skillnaden där är att där är läsekretsen blandad och därför kritiseras den genren inte alls lika hårt.” (slut artikeln i Skriva)

Sigge Stark kanske inte ångade sexuellt, men nog var hon väl romantisk, och nog var huvudpersonerna olyckliga och blev lyckliga småningom?

”Tantsnusk” lär Jan Myrdal ha myntat på 80-talet och då var det väl Jackie Collins m fl som åsyftades. Och de grå nyanserna kallas (citat Karin Nykvist i Sydsvenskan) ”mammaporr” – dvs äldre kvinnor har både dålig smak när det kommer till böcker och de är sexuellt frustrerade på ett lite oläckert vis.”

Undrar hur sexuell frustration ter sig när den är läcker? Som i de av mig olästa ”grå nyanserna”? Kontentan av det hela är att inget av allt det här har med böckerna att göra, enbart med läsaren. Mammor som känner sexuell lust är inte OK, förmodas deras avkomma tycka. Ändå är de möjligen resultatet av sexuell lust …

Det verkar svårt det här, att skriva romance – men om man struntar i litterära ambitioner och önskan att bli recenserad, bara siktar in sig på att bli läst av alla dessa frustrerade kvinnor med dålig boksmak och tänkbar sexuell frustration – då kanske det kan vara värt ett försök? För man behöver väl inte bry sig om läsande män, de läser väl inte romance?

NaNoWriMo får visa vad det blir av detta. En tumme kanske. Jag har fått stickrecept på halvvantar från Pia Karlsson på Facebook – alternativ sysselsättning när romantiken sviker. Tack Pia.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till NaNoWriMo-romance

  1. A-Lott skriver:

    NaNoWriMo kaan inte vara så svårt att åstadkomma. Du skriver ju snabbare än du pratar. Tänk om jag hade den begåvningen. Ofta blir jag så förb-d när ja måste glo på tangentbordet hela tiden. Då infinner sig ett fenomen, och det är att jag glömmer bort vad jag ska skriva.

    Jag har försökt med romantik… uuuurlarvigt blir det. Men kanske vi kan få till det med våra tjejer. Vem vet? Det finns mkt osagt och oskrivet mellan raderna.
    Gooo natt

    • beskrivarblogg skriver:

      God morgon! Jag har också känslan att det blir urlarvigt om jag ska skriva romantik – men vem vet, jag har just inte provat. Ha en fin, kall söndag, minus 5 här på morgonen, Minsann vill inte gå ut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s