Vapenvila?

Sitter och slötittar på ännu en Afrika-film. Elefanter, trötta ser de ut, där de lunkar och sprutar damm över sig. Ungar i storleks-(litenhets-)ordning efter mamman, hanar som slåss. Som vanligt. Kanske blir det vapenvila mellan Gaza och Israel. Vi har ätit musselsoppa, som mannen min lagat.

Svenska, mätta och glada byter vi åsikter om huruvida Grekland någonsin kommer att kunna betala tillbaka de lån EU beviljar. Ingen av oss tror det.

Och vi lyssnar till diskussionen om ”den svenska modellen” när det gäller förhandlingar mellan arbetsgivare och fack. Det som hände i SAS hände inte över en natt, ändå hade man ingen ”normal” förhandlingsgång – moderaten hävdar att detta är unikt, Unionens kvinnliga ordförande står på sig och påpekar att man infört något hittills okänt i svenskt arbetsgivar-/arbetstagar-klimat. Tyvärr har hon rätt.

I min lilla värld har jag idag städat hela lägenheten hemma hos mannen min, den som en gång var också mitt hem. T o m städskrubben fick sig en omgång. Golven är torkade, gardinerna strukna och upphängda. Fönstren är fortfarande otvättade och får så förbli till i vår.

I morgon åker vi hem till mig, med tvätt från mina två män. Jag har böcker att leverera, och hyra att betala. Så in till stan igen på söndag för mannens sjukhusbesök både måndag och tisdag, och mitt besök hos fd maken.

Han mår glädjande bra, kommer att behöva hjälp hemma när han får komma hem, har pratat med kuratorn om de förändringar som behövs. Trösklar som ska tas bort för att rullatorn ska gå lätt att manövrera, kanske behöver badkaret tas bort, etc. Han är vid gott mod, och tror nog att det ska komma att fungera hyfsat. Jag har talat med grannen på landet så att hon vet vad som hänt. Kanske har hon ringt idag, hon lät lite tveksam inför att ringa.

Hans syskon har veterligen inte ringt. Blir vi så rädda att faktiskt inse vad som hänt en bror (i det här fallet) att vi inte törs ringa och prata? Äldste sonen har talat med dem, så de är inte okunniga. Jag är ledsen å alla inblandades vägnar. Önskar att vi alla lärde oss att det är viktigt att prata med varandra, att bry oss om varandra, och visa att vi gör det. Jag tror ju inte att de struntar i sin bror, tror bara att de kanske tror att de måste säga något alldeles speciellt om de ringer …

Gud har jag småpratat med de senaste dagarna – inte enbart om fd maken. Vi är många som behöver hjälp av något utanför oss själva – och kanske får vi det. Ham – sa.

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Vapenvila?

  1. ”Önskar att vi alla lärde oss att det är viktigt att prata med varandra, att bry oss om varandra, och visa att vi gör det. ” – Ja, så rätt du har. Den nöten är många gånger mycket svår att knäcka. Konstigt nog.

    Jag hoppas att din dag blir god. /A..

  2. Tror heller inte att Grekland kommer att kunna betala.
    Det är en öm punkt. Det är i nöden vännen prövas. Ibland behövs det inte så mycket tid och att man ska välja sina ord på en våg. Jag tror att en stor orsak är rädsla.
    Skönt att läsa att det gått åt rätt håll för f.d make. Jag inser att du är viktig på många sätt.
    Här med. Kram Bosse

  3. Nu äntligen har jag kommit mig för att läsa … Skönt att det går rätt väg för f.d. maken. Omsorg är ett fint ord som är desto svårare för många att omsätta i handling. Du har och bär omsorg om många ser jag. Du är viktig och säkert uppskattad för den du är.
    Jag tycker synd om de som har svårt att höra av sig när någon hamnar i en annan situation än den vanliga. Just då man behöver extra omtanke, får rädslan styra och tystnaden råda. Man behöver inte alltid säga så mycket, bara höra av sig och fråga hur personen mår.

    Kram från mig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s