Fulfirande

Jag vill inte läsa, jag vill skriva. Men enbart vilja räcker inte. Rastlösheten jagar mig idag. Plockar och far runt, tar fram kläder för att eventuellt följa med sonen in till stan i morgon så att mannen min slipper åka hit och hämta mig. I det snöoväder som utlovats. Om jag dessförinnan hinner till stora huset och hämta böcker, och om sonen alls kommer i morgon, och om han har tid att hjälpa mig med de bokhyllor jag ska få. Om, om och om – allt utanför min kontroll. Inte minst vädret.

Just nu snöar det, tätt och smått. Blir mycket fort.

Thailand-biljetterna ska betalas före jul, kul.

Julmat ska handlas, julklappar till de yngsta två barnbarnen, som visserligen är tonåringar båda två, men utan egna inkomster – två julaftnar ”firas”. Plus fd makens födelsedag. Och en god väns. Och mannen min som absolut är för julklappar.

Jag är ingen vän av julfirande (skrev fel först, fulfirande, ett rätt bra ord egentligen).

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i livet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s