”Skriv det du skriver” är ett råd från ännu en skrivande människa. Försök inte skriva något du inte kan eller vill, bara för att du fått för dig att det ska vara så. Så jag skriver det jag skriver, jag läser det jag läser. Igår kväll Olof Lagercrantz´ ”Om konsten att läsa och skriva”.

Det känns att den är skriven av en äldre (då, 1985, var han 74 år) bildad herre. Det är välformulerat, ger inblickar i intressanta litterära liv och verk, men vad kommer jag ihåg? Vad kan jag ta till mig? Kanske rådet från Samuel Butler, engelsk diktare: ”Läs det du skrivit högt för dig själv, tydligt och långsamt. Då avslöjar texten sina brister.” Den goda tanken har jag å andra sidan redan fått mig till livs av Annika Bengtsson, författare och aktiv medlem i Egenutgivarna.

”Om konsten att läsa och skriva” är en tunn liten bok, bara 95 sidor. Den slutar med orden ”Alla hör vi samman”. Detta skrivet apropå de lite medlidsamma blickar han som gammal man tycker sig få av de som är yngre. Han är ju närmare döden än de, åtminstone teoretiskt. Lagercrantz menar att vi alla lever på kanten av katastrofen, att det är människans lott. Kanske är det så, ibland känns det i alla fall mera så än annars. Även för en inte lika bildad äldre kvinna som jag.

Jag tänker behålla den här boken, ta fram den och fundera över tankar och ord. Av någon anledning hade jag två exemplar, så jag säljer det andra på Bokbörsen.