Skriv det du skriver

”Skriv det du skriver” är ett råd från ännu en skrivande människa. Försök inte skriva något du inte kan eller vill, bara för att du fått för dig att det ska vara så. Så jag skriver det jag skriver, jag läser det jag läser. Igår kväll Olof Lagercrantz´ ”Om konsten att läsa och skriva”.

Det känns att den är skriven av en äldre (då, 1985, var han 74 år) bildad herre. Det är välformulerat, ger inblickar i intressanta litterära liv och verk, men vad kommer jag ihåg? Vad kan jag ta till mig? Kanske rådet från Samuel Butler, engelsk diktare: ”Läs det du skrivit högt för dig själv, tydligt och långsamt. Då avslöjar texten sina brister.” Den goda tanken har jag å andra sidan redan fått mig till livs av Annika Bengtsson, författare och aktiv medlem i Egenutgivarna.

”Om konsten att läsa och skriva” är en tunn liten bok, bara 95 sidor. Den slutar med orden ”Alla hör vi samman”. Detta skrivet apropå de lite medlidsamma blickar han som gammal man tycker sig få av de som är yngre. Han är ju närmare döden än de, åtminstone teoretiskt. Lagercrantz menar att vi alla lever på kanten av katastrofen, att det är människans lott. Kanske är det så, ibland känns det i alla fall mera så än annars. Även för en inte lika bildad äldre kvinna som jag.

Jag tänker behålla den här boken, ta fram den och fundera över tankar och ord. Av någon anledning hade jag två exemplar, så jag säljer det andra på Bokbörsen.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i litteratur och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Skriv det du skriver

  1. Efter alla dessa tusentals timmar framför datorn kommer jag aldrig att sluta. Med vad? Jo att skriva ut manus på papper. Läsa högt, ofta gå omkring med papperet i handen. Den känslan ä magisk och jag blir ett med handlingen OM det flyter i texten. Annars är det ett rakt bevis på att här behöver tvättas flera gånger. Det är först då jag når mitt nirvana. Visst är möjligheterna oändliga med skärmtexten. Att så lätt kunna ändra, flytta text och allt annat tekniskt på nolltid. Men numera gör jag bara överkursen med att dra ut, med en längre text. Ex texter till bloggen får inte samma omsorg. Deras livslängd är kortare.

  2. Jag känner att jag får ta fram boken av Lagercrantz och kolla på hans råd! Den har av någon anledning blivit glömd i hyllan … Tack för påminnelse och ha en fin dag! Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s