Om seende och ljus

Plötsligt är det roligt att blogga igen. Inte för att jag skriver fantastiska djupsinnigheter – det vore antagligen inte roligt varken för mig eller den som läser – utan för att det är MIN blogg. Jag behöver inte tänka mig för (särskilt mycket), jag kan skriva precis vad jag vill och ibland vad jag inte vill.

Nyss strök jag en stor duk, som hängt på ”tork” på husets vind, rakt under en läckande taklucka visade det sig. Den behövde inte stänkas, gick perfekt att stryka direkt. Det var för kallt däruppe för att stå kvar och mangla. Sådant kan jag skriva i min egen blogg, och det får den läsa som av någon anledning hittar hit.

Julhelgen är snart över, kanske är det också en anledning till att jag känner mig gladare, lättare. Eller är det faktiskt lite ljusare ute? Snön gör lite ljus, och det där magiska datumet alldeles före julafton gör kanske sitt. Hur det är eller hur det går till är oviktigt, viktigt är att min hjärna tycker att det är lite ljusare. Och gillar det.

Ingenting är absolut. Vi gör alla om verkligheten, vi ser olika saker, vi tolkar utifrån de referenser vi har. Någonstans läste jag nyss om detta att se. Hur en författare kanske ser i ord och en målande konstnär i bilder.

När jag själv försökte mig på att måla i akvarell och akryl för många år sedan, såg jag plötsligt. Jag kunde se en sten i skogen och bli helt fascinerad av mossa och form, jag såg grenar som var särskilda, jag såg färger som alltid fanns där. Jag hade bara inte sett dem på samma sätt tidigare. När jag gav upp målandet, gav jag också upp det här speciella seendet. Jag saknar det. Det överraskar mig ibland, jag ser igen, och blir glad.

 

 

 

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i glädje och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s