Vad väntar du på?

Sätt upp mål. Bestäm när du ska göra vad. Och varför. Sätt en deadline. Gör bokslut, inte företagsvarianten, utan över ditt eget liv under året som gått. Ta nya tag. Ge inte upp.

Den här tiden på året är full av manande utrop. Vänliga, kloka, välmenande – och uppfordrande. Tycker jag, som låter mig bli lätt stressad av dem nu när julen strax är överlevd. Jag brer lite Bregott på ännu en pepparkaka till kaffet.

Mål?

  1. Det största och första och viktigaste – att inte nätspela, ett mål för varje ny dag.
  2. Att skriva varje dag.
  3. Göra färdigt och ge ut min bok, som egenutgivare.

Här blev jag nästan andfådd av egentillverkad stress. (Det låter som om det finns annan stress, det gör det inte. All är gjord av mig själv, om inte annat på så vis att jag befinner mig på fel ställe vid fel tidpunkt och fattar fel beslut.) Komma ihåg att andas är ett bra delmål hela tiden!

Jag tror jag nöjer mig med de här målen – de är stora nog.

Jag prenumererar på korta blogginlägg av Seth Godin, amerikansk marknadsförare och rolig, klok man. Han ställde en viktig fråga för några dagar sedan. ”Vad är det du väntar på?” – dvs vad ska hända innan du gör det du vill, det du nästan inte törs tro att du vill. Vad väntar du på? Vad väntar jag på?

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i livet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Vad väntar du på?

  1. A skriver:

    Lite av det här har jag också känning av. Därför knöt jag ihop trådarna på boken. Det kan faktiskt bli så att det blir liggande och så rinner det ut som sand. Det är som när jag åtar mig att stå på en scen. Tänker alltid på ”vad har jag att förlora?” Ständigt samma svar: ingenting!
    Vi får talas vid angående egenutgivning. Dela lite goda erfarenheter och även tillkortakommande som jag iaf kan dela med mig av 😉
    Kram

    • beskrivarblogg skriver:

      Du har så rätt, inget att förlora. Läser idag en krönika i Svenska Dagbladet av Karin Thunberg, kolla på nätet. Hon skriver om att en gång i livet göra ett riktigt praktfiasko – för hur länge kommer någon ihåg det? Inte länge – vad hon menar är att våga göra det man vill men inte törs, för tänk om det och det skulle hända …. Så – egenutgivning blir det kanske, får både dig och mig – jag är medlem i föreningen Egenutgivarna, Annika Bengtsson är duktig på det här och kan säkert bistå! Jag läser ditt manus så snart jag kan/kram

      • A-Lott skriver:

        Jag ska också betala medlemsavgiften till Egenutgivarna. Jag tänkte det i höstas men åtrade mig eftersom det skulle in en helårsprem för ett par månader. (Måste tänka på de små utgifterna;)
        Det är ingen brådska att läsa. Jag har det inte bråttom. Bara så du vet. Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s