I sista minuten

Det är onsdag, jag har kollat på datum i datorn. Och klockan är redan 12.

Jag är uttråkad, dagvill, vill-vill. Precis då ringer bästa vännen och undrar om vi ska gå på Stadsteaterns föreställning ”I sista minuten”, om hon får tag på biljetter. Jag blir alldeles varm inombords, tacksam för denna vän som på olika sätt bistår mig i alla väder. Idag lättade hon en aning på den där tycka-synd-om-mig-filten som jag ibland sveper in mig i. Offerkoftan.

Tidningen Skriva har en novelltävling på temat ”Offer”.

Enligt min amerikanske lärare Will Schutz finns just inga offer, allt som händer i mitt liv är en konsekvens av någon sorts val och beslut, ibland omedvetna sådana. Det är svårt att ta in. Han menade också att om du väljer ”fel”, kan du välja ”rätt” nästa gång, så länge du lever. Det handlar om att alla beslut och val har konsekvenser av någon sort, vissa gillar du, andra gillar du inte.

Viktigt att betona att det inte handlar om att skuldbelägga någon. Och förstås, att du inte kan göra något (än så länge) åt dina gener, vad du föds in i, t ex av ärftliga sjukdomar.

Sjukdomsvinst talar man ibland om, tanken är att man ”tjänar” något på att bli/vara sjuk – kanske får man då den uppmärksamhet man saknat tidigare. Vissa sjukdomar drar vi på oss genom det liv vi lever, den mat vi äter, den alkohol vi dricker eller andra droger vi använder, kemiska eller t ex genom att arbeta ihjäl oss.

Jag har förstås brottats med de här tankegångarna när det gäller mitt nätspelande – och är klar över att det handlar om mina beslut, mina val. Medvetna val – med förödande konsekvenser. Jag är möjligen ett offer för marknadsföring och min eventuellt ”kidnappade hjärna” (som fått belöningssystemen i mig att triggas av fel stimuli). Men marknadsföring och inbjudningar att spela kan man strunta i – det gjorde inte jag.

Offer är barnen som dödades av en skjutgalen yngling i USA, offer är alla civila i Syrien och andra krigshärjade länder – alla de som faktiskt inte har möjighet att flytta annanstans. Offer är romer i Europa som i Ungern betecknas som ”djur” av en journalist. Offer är alla barn som sett sin mamma mördas av sin pappa. Barn är offer eftersom de sällan kan välja. Den som har en alkoholist till förälder, den som misshandlas av en förälder – kan inte välja en ny mamma eller pappa. Också en dålig förälder älskas alltför ofta av sitt barn.

Offer eller egen medverkan till ett outhärdligt liv är inte svart eller vitt.

För min del är det frågeställningar som ständigt behöver ifrågasättas, som kräver min medvetenhet och att jag tar mitt ansvar för det egna livet. Det livet skapar jag varje ögonblick, varje timme, varje dag. Och ibland blir jag dagvill. Ibland tappar jag fokus. Vill vila ett ögonblick i oansvarighet. Den vilan kostar oftast mer än den smakar. Och så är jag där igen, i försöken att leva ett medvetet liv, med så kloka och genomtänkta beslut som möjligt. Det är inte alltid möjligt att föreställa sig alla konsekvenser av ett val – men det går oftare än jag kanske vill alla gånger. Så på´t igen, och igen.

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i livet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till I sista minuten

  1. mångmamma skriver:

    Klokt tänkt.
    Jag brukar ofta predika att alla val vi gör, egentligen är bortprioriteringar av andra möjliga vägar och val.
    Kan vara värt att fundera över emellanåt.
    Kram, du kloka Margareta!

  2. A-Lott skriver:

    Så välskrivet och klokt skrivet, att jag ska gå in på fejjan och dela. Bara så du vet.
    Kram

  3. Här hos dig kan jag tanka min själ … det känns bra. Du ger så mycket mera än du kan tro.
    Tack kära Margareta! kram!

  4. ingrid bergkvist skriver:

    Hej! Jag känner inte dej, men jag känner med dej! Önskar dej all lycka!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s