Dans en sen torsdagskväll

Hon reste sig och stoppade in ännu ett vedträ i spisen. Det var fortfarande lite kallt i köket, bara 17 grader. Men hon hade raggsockor på och fleecebyxor och –tröja, ljus som brann på bordet och en varm katt inom räckhåll.

Kvällen är mörk utanför fönstren. Längre norrut har det tydligen snöat ordentligt, men här har bara kommit lite grann. Igår togs ett rådjur av varg alldeles bortanför magasinsbyggnaderna på gården. Vargarna har tydligen lärt sig var rådjuren går, de här var ute på den åker de brukar hållas på. Det hände mitt på eftermiddagen, innan det blev mörkt.

”Dansa mig till kärleken” sjunger Ebba Forsberg i hennes öron, i sambatakt – eller är det rumba, hon kan inte skilja på rytmerna. Men sången är suggestiv och hennes fingrar följer takten när de skriver orden. Hon önskar att hon dansat mera i sitt liv. Inte förrän i mycket vuxen ålder vågade hon tycka att hon kunde dansa. I ungdomens Folkets Park eller på skoldanserna blev hon inte uppbjuden, och om det hände, var hennes dans stel och återhållen av förskräckelse att kliva fel. Senare i livet dansade hon ensam i stora grupper som alla dansade, gav sig musiken hän. Och njöt av att röra sig så.

Fortfarande är det så att hon behöver en dansant partner om hon ska dansa med glädje i par. Självkritiken sitter hårt fast. Ännu sent i livet. Men är hon ensam och musiken den rätta, då dansar hon. Länge och full av glädje.

Minsann tittar ut i den svarta natten. Kanske ser hon något därute. Något som inte är synligt för människor. Vad hon än ser får hon stanna inne, kanske även en liten katt duger som vargföda om det kniper. Nu sjunger Ebba ”Ta min vals” – vackert. Ay, ay, ay – ta min vals.

Hon är tacksam mot sin vän Svenarne som lärde henne att Ebba Forsberg finns. Hennes egna kunskaper om musikvärlden har fastnat och stelnat någonstans i sent 90-tal. Nu får hon påfyllning via vänner i sociala media som gör musiklistor hon kan ladda ner. Hallelujah – titeln på ännu en Forsberg-sång.

 

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Dans en sen torsdagskväll

  1. Önskar dig en skön kväll fast timmen börjar bli lite sen. Det känns harmoniskt och att ta en dans med sig själv till medryckande musk är aldrig fel.
    Kram från mig som börjar tänka på sängen …

  2. Svenarne Jansson skriver:

    Får jag lov – min vän, till en stilla vals …
    Vad skulle vi göra utan musiken – när livet tjurar och kroppen surar …
    Musiken – denna välsignande drog – som jag älskar att vara beroende av!
    Kram på dig – med raggsockor med mera … / sa

    • beskrivarblogg skriver:

      Jatack – en stilla vals är inte dumt, med någon som kan dansa vals! Glad att du läser mina texter, det är härligt att ha musik i öronen när livet tjurar, eller tvekar, eller tramsar eller vad det nu gör. Rätt ofta. Trodde sådant gick över när man blev ”vuxen”, men har väl inte nått det stadiet ännu. Kram på dig och god natt – efter valsen

  3. Jag är också förtjust i Ebba Forsberg och i bra musik. Perfekt sällskap. Tyvärr växte jag upp när diskoteken hade sina gyllene år.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s