Sitter i ”mitt” hus, mörkt utanför fönstren. Igår tog vargarna ett rådjur bara några hundra meter härifrån, ungefär så här dags. Ska jag oroa mig? Möjligen för Minsann, som älskar att vara ute även när det är mörkt. Hon får hålla sig inomhus ett tag – tills jag har övertygat mig om att vargar vill ha större byte. Just nu lyssnar jag till Spotify och låter mig bli irriterad över reklamavbrotten. Ska kanske fundera på att betala igen, nu när det verkar som om internet fungerar stabilare härute.

Jag är ensam (om  man bortser från Minsann, vilket är svårt att göra när hon klättrar på mig och tangentbordet). Mannen min är kvar i stan, jag behöver vara här några dagar och t ex leta efter en beställd och betald bok som gömt sig i mina bokhyllor eller –lådor. Dessutom känner jag att det faktiskt är lite skönt att vara ensam, efter flera veckor av intensiv gemenskap. Tror att mannen min har ungefär samma känsla.

Julklappshörlurarna är fantastiska, Sony Rollins är njutbar – jag hör! Utan att störa någon annan – när det finns någon att störa. Härligt med alla vänner som gör spellistor och lägger ut på Facebook, tack Sune för denna.

Jonathan Fields presenterar i sitt Good Life Project en artist, Lisa Congdon, som för ett par år sedan gjorde ett projekt där hon varje dag lade ut en bild på sin blogg. Bilderna var saker hon samlat på sig under livet, fotograferade på ett vitt papper. Projektet växte och blev en bok småningom. Efter ett års paus började hon ett annat projekt – att lära sig kalligrafi. Efter ett par månader, med ”redovisning” varje dag av vad hon åstadkommit, kom hon fram till att hon avskydde kalligrafi. Men, och det är vitsen, hon lärde sig använda pennorna och bläcket på sitt sätt – hon kunde ingenting i den här vägen när hon började, hon vågade visa sina dåliga resultat – och hon blev bra på att kalligrafera på sitt sätt. Även detta blev småningom en bok.

Att varje dag våga visa sig och sina misslyckanden – för vem börjar med att vara perfekt i något dittills oprövat? – lärde henne mycket om sig själv, och hon lärde sig nya färdigheter. Att våga visa sig vara dålig, inte perfekt alls, ändras med övning och tid. De här båda tror att om du gör något varje dag så förändras och förbättras det du gör. Vem vågar prova?

Jonathan Fields är en spännande bekantskap, han säger så här, ”what if  you committed to making more bad stuff  in the name of getting to the good stuff faster”?