Ett uppfordrande tomt dokument än så länge. Jag får göra vad jag kan för att det inte ska förbli så.

Söndag, har varit utanför dörren – för att hämta in mera ved. Minsann var också ute, en liten stund. Just nu sitter jag och klämmer på att jag förstås borde klä mig ordentligt och gå ut i solskenet, ta en nyttig promenad, kanske t o m bli lite mindre uttråkad! Men först ska jag dricka upp kaffet och radera alla plustecken Minsann sätter hit när hon bekymmerslöst kliver på tangenterna – så promenadviljan kanske hinner gå över.

Syrran säger fortfarande ”sticka”. Hon har åstadkommit två mössor, och två par raggsockor framför TVn. Nu har jag ju ingen TV – kan jag använda det som svepskäl. Vilket roligt ord förresten, svepskäl. Är det de verkliga anledningarna och orsakerna man sveper in i hyfsat troliga skäl? Är det skäl som i orsaker, eller är det skäl som i vävning? Troligen inte det senare.  Måste kolla.

föregivet men uppdiktat skäl är det enda jag hittar på Wikipedias ordmotsvarighet.

Ibland är det som om jag ser ord för första gången. De ter sig alldeles nya och obegripliga, roliga, användbara på andra sätt än hittills. Svepskäl hör nästan dit. Just nu kommer jag förstås inte på några andra, men det är roligt när det händer.

Det är ett annat ljus utanför fönstren idag, nu går jag ut en vända. Kommer säkert snart in igen.

Nu t ex.

En varm och mjuk kattmage att klappa. Kalla tassar (eftersom köksgolvet är kallt) trampar i mitt knä, Minsann skymmer sikten när jag försöker skriva. Helst ska hon ha stöd bakom ryggen av min vänsterarm. Då skriver jag inte så bra.

I övrigt kan inte det o-skrivna skyllas på Minsann.

Tänkte häromkvällen på vilken nytta eller glädje jag haft och har av att jag en gång lärde mig skriva maskin. Då avskydde jag att försöka skriva fort, utan att titta på tangenterna. Fru Lindström var envis och fick oss att göra det vi skulle, vi tjejer och en ung man som gick sekreterarutbildningen på Stockholms Stads Handelsskola, Lite mindre fint än Barlocks utbildning, lite mindre dyrt. Idag välsignar jag min skrivförmåga. Förutsatt att jag placerat fingrarna på rätt ställe från början. Så det rent handgripliga kan jag heller inte skylla o-skrivet på.

Däremot skyller jag på Minsann, hon hade gömt telefonen för mig igår. Efter ihärdigt letande återfanns den i en toffel, bara hörnet syntes. Toffeln stod bredvid sängen, jag visste att jag haft telefonen med in i sovrummet – men sedan? Den åkte nog ner i toffeln (inte min, mannens min) när Minsann tog min hårsnodd, som låg bredvid. Hårsnodden förblir borta, påsklämma modell större i håret.

Så här forsar det i ån utanför huset idag. Isskulpturerna vid sidan av ån är nästan borta.