Molnbank

”Hurra, jag lever” brukar mannen min ofta börja sin dag med. I hans fall är det lite lyteskomiskt, eftersom han faktiskt är sjuk. Eller så är det inte det, bara en livsglad  hälsning till ännu en ny dag. Jag är inte den hurrande sorten. Blir det nästan när jag tittar ut genom fönstret och ser en kompakt mörk grå vägg som drar österut – halva himlen täcks av detta som bara kan innehålla mycket, kall, snö. Det blåser däruppe, så molnbanken rör sig fort. Nu vet jag hur en sådan bank ser ut.

IMG_0363

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s