Fyra blåmesar hänger i talgen samtidigt. Idag har fåglarna bråttom att äta, både frön och talg går åt i synbar fart. Hackspetten vispar runt i snön ovanpå altanstaketet så han blir alldeles snöig, undrar varför.

Jag inser att allt ordnar sig på något sätt, ibland tar det lång tid, men det blir som det ska till slut. Mitt exempel just nu är mina bokhyllor – när jag flyttade in här hade jag två små gamla hyllor  som jag fortfarande har kvar. Dessutom har jag fått hyllor av Lena som flyttade härifrån, av Sonja, granne på ”gamla landet”, av de som nu flyttar ut ur stora huset. Jag tror inte jag har plats för flera hyllor just nu. För ett år sedan hade jag bara mina egna gamla …

Den här insikten hindrar mig inte från att avsky att vänta. Just nu på den sista bokhyllan. Mitt förstånd säger mig att killarna har fullt upp av betalt jobb, de kanske kommer sent, de kanske glömmer bort i stress och brådska med viktigare saker. Kanske hit och kanske dit. Likafullt låter jag mig stressas av väntan.

Insikter bidrar inte alltid till klokskap och lugn. Åtminstone inte för min del.

Skottat har jag, och snöar gör det fortfarande. Mannen min hade tänkt komma hit idag efter sjukhusbesöket, men väglaget satte p för det. Det är bra att han är klok, men just nu är det tråkigt att vara ensam. Med Minsann, som sover på köksbordet.