Isolerat vatten

Måndagen har varit en fin dag, så här långt. Jag har fått vattenröret i källaren isolerat av kunnig rörmokare, som också passade på att byta packningen i kranen i köket och installera det handfat med blandare som legat och väntat i källaren. Nu har jag ett fräscht och helt handfat på toaletten, med nytt rör under – måste bara måla över på väggen där det gamla, mycket gamla, handfatet satt. Jag är så nöjd, och glad att gården har en fastighetsskötare och en ägare som bryr sig om att ordna sådant som behöver ordnas.

Dessutom har jag fått diverse plankor att såga upp till ved när snön väl är borta.

Mannen min har skjutsat mig in till staden för att handla, besöka banken och biblioteket. Nu har jag olästa böcker. Dessutom har jag just lärt mig hur man lånar e-böcker på biblioteket (fast man får bara låna två per 7 dagars period), och så har jag laddat ner en bunt gratis e-böcker från Amazon (några riktigt saftigt dåliga).

Skrivlusten är klen, fantasin obefintlig, vilket leder till viss ångest. ”Viss ångest” = ångest. Det är inget visst med den. Jag vill skriva, men ”det” vill sig inte.

Jag läser desto mer om hur andra skriver, hur ”man” skriver noveller och följetänger, och framgångsrika manus och gestaltar hit och dit, och stryker småord, och lär mig att inte skriva som Guillou med ”Och” i början av meningen.

Inte för att jag vet vad det är för fel på hans sätt att skriva, det har ju fungerat bra. Just nu försöker jag bli engagerad i hans ”Dandy”, men är tveksam just till den och föregångaren ”Brobyggarna”. Imponerad av research och hantverk, men inte riktigt fängslad av böckerna ändå. Och så blir jag smått avundsjuk på alla andra skrivande människor som fixar sina egna e-böcker bara så där, som om det vore lätt som en plätt. Det kanske det är när man väl gjort det några gånger?

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i glädje och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Isolerat vatten

  1. Annika Bengtsson skriver:

    Det ÄR lätt som en plätt när man gjort e-bok några gånger, men vägen dit höll på att göra mig galen. Jag gjorde alla fel man kan göra och några till. Eftersom jag är enveten gav jag mig inte och nu har jag fått grepp om det. Jag gör bara enkla e-böcker, utan bilder, men det känns bra att kunna göra det själv. HOI tar över 3.000 kronor för att publicera en e-novell, vilket är snudd på horribelt. Men deras böcker ligger förstås på listorna, det gör inte mina. Å andra sidan behöver de inte göra det när den ekonomiska insatsen är noll. Om du vill göra en e-bok kan jag hjälpa dig. Hör bara av dig!

  2. Jag känner ungefär som du Margareta, att ”alla” är så produktiva och verkar ha ett skrivarflöde som inte är av denna världen. Hos mig är det torka och oinspirerat. Göra e-böcker verkar poppis och säkert roligt. Nog ska väl ändå två (snart) 70-åriga damer klara av det!! Vi får inte lägga av för vi är ju fortfarande ”mitt i livet!” Kram kära skrivarvän!

  3. På Erik-dagen! 😉 (min man heter så!)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s