Gratulationer och skönt fotbad efter en av mannen ordnad frukost, just nu är livet gott. Det är allt det andra också parallellt, jag vet – men skuggorna håller sig i bakgrunden för ögonblicket. Därute är världen också vacker, med sol och havsörn som tog en sväng över änderna i ån, bara för att kolla. Minsann är ute och tittar hon också, men nöjer sig med mindre fåglar, talgoxar, blåmesar och nötväckor.

När du sitter med fötterna i vatten kan du inte göra mycket annat än just sitta still. Det blir lite lättare att inte fara runt och låtsas att man måste göra det ena och det andra. Bara sitta still, visserligen balansera datorn i knät och skriva lite, och tacka för grattilutationer (tror jag Katarina kallade det) på Facebook, och svara i telefonen – men ändå stilla medan vattnet svalnar. En stund av frid, ett lätt ordnat välmående.

Jag läser i DN om Jörn Donner som kommer ut med sin bok ”Mammut” lagom till 80-årsdagen och tänker på hur jag häromdagen kände mig som en dinosaur – utan att ha åstadkommit den där livsboken. Men känslan av att vara på utdöende, vara utanför det för fullt pågående livet som en gång också var vårt, den kan jag dela. Den känner jag igen.