”af en vän, julafton 1905”

Varför kan inte jag skriva som t ex Olivia Goldsmith? Så många av hennes böcker som jag läst borde jag kunna få till något liknande i ett nafs. Undrar hur hon gjorde – skrev hon synopsis, researchade hon, skissade hon på sina karaktärer och fyllde i vartefter? Det får jag aldrig veta, har för mig att hon dog i sviterna av en skönhetsoperation. Så dumt.

Nu sitter jag här igen med ett tomt manus framför mig. Det är rätt inställt, första stycket utan indrag, andra med indrag. Hjälper det? Nej. Fantasin flödar inte mera för det, har nog inte med format att göra. Kanske det också är lite hindersamt att jag med ett öra bevakar vägen, mannen min kommer hit idag med mat och vin och kärlek. Sovrummet är uppvärmt för det sistnämnda, till kvällen gäller det att komma ihåg att stänga av åtminstone ett av elementen.

Jag är nyduschad (nåja, i morse) och håret är tvättat, i övrigt iförd långkalsonger och raggsockor. Blåfrusen kvinna är inte kul för någon av oss. Tvätt hänger på torkställningen i köket, vedspisen går (tror jag, behöver nog påfyllning) och disken är diskad. Utanför köksfönstret pulsar en bekant hund i snön, de tidigare ägarna till gården är här och sköter om hästen som fortfarande står i stallet. Minsann sover lugnt vidare på sin dyna på köksbordet.

I övrigt är köksbordet rensat från alla böcker mm som låg där igår. När jag är ensam i huset (med Minsann) kan jag ha allting framme som jag kan tänkas behöva – och oftast inte behövde. När jag får besök vill jag ha det lite mera i ordning. Aningen mera städat.

Funderar på mormor. Har tagit fram ett gammalt trasigt album med ”sekelskiftesbilder”, ett som mormor fick en gång ”af en vän” på julafton 1905. Då var mormor nästan 16 år. Idag vet nog ingen vilka människorna i albumet är. Jag tror mig känna igen några av de jag mött i Gustafs för länge sedan, morfars syster Anna och hennes man Emil, mormors kusin Linnéa, Engstrands Gunnar och Valentin, gift med morfars syster Maria. Kolins Viktor som var gift med Hulda. Mormor hade inga syskon, bara kusinen och kusinens dotter som bodde i Nynäshamn, Els-Marie tror jag.

Och morfars bröder Anders och Daniel, med fruar Ida och Anna. Jag tror inte att morfars yngsta syster, Frida, och hennes man Gunnar finns med – de var så pass mycket yngre än de övriga. Deras barn var min mammas kusiner, yngsta dottern var jämngammal med mig och det tog lång tid innan jag förstod att hon och min mamma var just kusiner.

De gamla bilderna är vackra. Utan undantag står människorna uppställda som om de hade en planka i ryggen. Raka och oftast utan ett leende, allvarsamma vid detta som kanske var enda besöket hos en riktig fotograf. Ibland står det med små bokstäver längst ner på fotografiet ”Säter, filial Gustafs”. Morbror Johan (ännu en av morfars bröder) ler faktiskt på en bild, och har ena handen i fickan. Det är ungefär så jag minns honom i livet också.

Vackraste kläderna på, ibland uniform, ibland folkdräkt, ingen närhet mellan mannen och kvinnan på bröllopsbilderna. Eftersom ingen vet vilka de är står det mig fritt att fabulera och fantisera, göra om deras liv, låtsas att jag vet vad som hände dem år från år.

Vissa lockar min fantasi mera än andra. Fem gubbar (i 40-årsåldern kanske, inte äldre) med hattar och en med skärmmössa, tror det är morfar. En av kompisarna har en cigarett hängande i munnen, en annan sitter på en bakvänd stol – de ser busiga ut.

Många bilder har plockats ur albumet under de dryga hundra år det funnits. De som fotograferats och de som visste vilka alla de här av mormor kända människorna var är också borta. I år skulle mormor ha fyllt 124 år – jag tror hon är glad att hon slapp det!

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i då- och nutid och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till ”af en vän, julafton 1905”

  1. Karin skriver:

    Läste fel först. Tyckte att det stod ”Varför kan jag inte skriva om t ex Olivia Goldsmith?” Men hallå, tänkte jag skriva som kommentar, varför ska du skriva om henne, du har ju så mycket att skriva om själv. Så läste jag igen och såg vad det stod. Och varför inte? Jag tror det kan vara bra att få igång skrivandet genom att gå i någons fortspår. Inte härma, men tänka i samma stil och banor. Det kan funka. För till sist skriver man ju ändå på sitt sätt från sin plats.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s