Sjunkande snö

Snön sjunker undan i vindarna, som kanske kan betecknas som vår-.

Ändå känns livet tungt. Jag skapar mitt tunga liv alldeles själv genom mina oroliga tankar, mina fantasier om möjliga framtider för nära och kära, min egenriktade ångest. Eller helt enkelt genom att fundera på hur grannen ska klara av två vuxna hundar och två valpar som de tydligen inte lyckats sälja. Alltid hittar jag något att gny inombords om. ”Mars” var kommentaren på Facebook…

Annars har mannen min just nu en intressant deg på jäsning, vi har fikat och ätit hans goda bullar till. Louie sover på köksgolvet, Minsann är fortfarande ute. Hon fick syn på alla fyra hundarna ovan och klättrade snabbt upp på altanplanket och försvann någonstans. Självbevarelsedrift.

Stéphane Hessel, med ”Indignez-vous” är död, han dog den 26 februari, 95 år ung, en man med glöd till sin sista dag. Läs hans ”Säg ifrån”, den finns att köpa i bokhandeln och på nätet. Så säger Bodil Malmsten, så säger jag.

Jag läser Bengt Ohlssons bok ”Margot” om Margot Wallström. Gillar inblickarna i hennes uppväxt, ler åt ”morsan” och ”farsan”. Men var är krutet, var är energin och kraften som ändå måste finnas där för att ha tagit henne dit där hon är? Jag har bara läst halva boken ännu, kanske kommer det. Boken inleds med citat av okänd kompis, ”det finns ingen svärta” (hos MW) – kanske är det så, vad nu svärta står för. Boken känns så här långt blek, halvmatt.

Och så ser jag att Googles surfplatta enligt något test är bättre än Ipad. Båda är för dyra.

Jag har just blockerat min Iphone för surfning, upptäckte på teleräkningen att jag förmodades vara ute på nätet med den. Några inställningar var inte blockerade – nu har jag låtit Telia göra det åt mig. Det hjälper troligen inte om/när Radiotjänst ringer och frågar mig om datorinnehav etc – jag blir galen av att behöva betala för något jag aldrig utnyttjar. Å andra sidan umgås jag sällan med kungen heller (tack och lov), men betalar för det med…

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i livet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Sjunkande snö

  1. A-Lott skriver:

    JA, du Margareta… du är en fenomenal skrivare! Du har roat mig och just nu tar du tillbaka mig till verkligheten. Men så avslutar du med en ny drålighet. ”Å andra sidan umgås jag sällan med kungen heller”
    Vet du om att du skriver med humor. En otrolig bitsk, suverän sådan som jag tar till mig av hela mitt väsen. GIllar dig och dina ord!!!
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s