Minsann smet in till sig när Louie låg i soffan och tittade åt annat håll. Hon är modig. Han är säkert inte farlig, men hundhurtigt nyfiken och intresserad och vill komma lite för nära. I morse väckte Minsann oss med att väsa så att det dånade, Louie utanför sovrumsdörren drog snabbt tillbaka nosen från dörrspringan (vi har en hasp, hon kommer in och ut, inte han).

Idag är första dagen som jag inte eldat direkt efter att jag stigit ut i köket. Det var 18 grader drygt, och skönt utan vedspisen. Under dagen har solen hjälpt till att hålla temperaturen uppe, nu blåser det och det blir skönt att tända i spisen till kvällen.

Blåmesarna hänger i talgnätet utanför köksfönstret. Det slår mig att jag inte hört talgoxar och andra kvittra – som alla talar om på Facebook – antagligen måste jag ha hörapparat i om jag ska höra kvittret numera. Och det har jag inte ”till vardags”, det är skönt att slippa få alla ljud förstärkta. Samtidigt får jag aldrig veta vilka ljud jag missar … Fram- och baksidor.

Mannen min är nu hemma i stan igen, han ska till doktorn i morgon. Till helgen ska han, med flera, fira äldste sonens 50-årsdag. Louie får sällskap av Frankie på söndag, matte ska jobba på tisdag och de får stanna här till onsdag. Det blir katt in och hund ut rätt många gånger – men det fungerar. Och, som sagt, Minsanns väsningar är hotfulla. Hon är ett kraftfullt litet fyrbent fruntimmer.