Fnissiga Brianna

Hallå Brianna? Är du där?

Hon öppnade ögonen och vaknade så pass att hon undrade vem i all världen som visste att hon var här, Brianna. Det var nog flera som visste att den andra var här. Den där gamla kvinnan som så gärna ville skriva, men inte gjorde det. Hon hade lagat mat i stället, den senaste timmen. Och det är klart, äta måste väl även gamla människor. Det var hon som väckt henne.

Brianna satte sig vid datorn igen.  Bordet var för högt, eller stolen för låg – tänkte hon varje gång hon satt där. Ännu något som kunde förklara för henne varför hon inte skrev. Armarna blev ju så trötta. Och småningom gjorde det ont i axlarna.

Två knäckebrödsmackor gjorde henne inte mätt. Dessutom längtade hon efter en Dry Martini, men klockan var bara tre på eftermiddagen. Vad skulle klockan vara i USA? Kunde tidsskillnaden legitimera en draja, i ensamhet, tidigt? Hon orkade inte räkna ut det, och drajan fick vänta, åtminstone några timmar.

Nu skulle hon skriva. Om talgoxar och blåmesar kanske, som far fram och tillbaka och äter idogt. Det borde gå jämnt ut, intag av mat och energiförlust genom flygandet. Fast så är det ju även för människor, vi äter och dricker, och går på toaletten (skiter och kissar är ord som hon nästan inte kan skriva, säga dem går lättare). Någonting åker in och någonting ut. Varje dag om livet är hyfsat normalt.

Nu blåser det, de gamla träden rör på sig, men inte så mycket att några grenar går av.

På vedspisen puttrar en gryta med renskav och kantareller, det blir ris till och kanske lite gelé, det har hon nog i kylen sedan i somras. Röda vinbär visserligen, inte lika gott som svarta, men gott nog.

Fnissiga Brianna. Hm, knappast ett passande ”nom de guerre” för någon som tämligen sällan fnissar. Men så blev det, Brianna McGiggle. Ganska roligt ändå, hon ler lite åt alla dumheter som nätet roar med. Och fortsätter skriva. Korkskalle kallade hennes syrra henne, dessutom fick hon uppmaningen att sluta vara så rädd, och skriva i stället.  Skriv! Sade käraste syster hennes – så hon skriver.

 

 

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i litteratur och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Fnissiga Brianna

  1. Yheela skriver:

    Kära Brianna, alla har vi sidor vi sällan visar, kanske är det därför de är svåra att acceptera? Ett fniss, några ord och en Dry Martini – låter som en finfin lördagskväll.
    Kram!

    • beskrivarblogg skriver:

      Ja, nu börjar det bli dags för en Dry Martini, fnisset fick jag nyss av dig – det är inte omöjligt att det blir några ord också. Kram och fin lördagskväll hos dig också!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s