Lek med identiteter

Margareta ser Brianna för sig.

Hon har också grått hår, tjockt och långt, men hennes är lockigt och kan sättas upp i vackra fång på huvudet. Och det stannar kvar där, i alla fall det mesta av hårslingorna, också när fingrarna dansar som vildast över datorns tangentbord. Hon har en bekymmersrynka mellan ögonbrynen, men den är inte djup. Och hon har en kropp som hon är stolt över, hon rör sig med bestämda och långa steg, rak rygg och blicken riktad framåt/uppåt. Man kan få för sig att hon sätter näsan i vädret och det är alldeles sant. Det gör hon, hennes gång blir nämligen mera medveten och balanserad på det sättet.

Eftersom hon tänker sitta inomhus större delen av dagen och skriva har hon bekväma kläder på sig. Mjuka byxor med resår i midjan, tofflor på fötterna, och en sliten T-tröja under den varma skjortan. Inga smycken, inte ens hörapparaten så här inomhus när hon är ensam. Hörlurar på, om hon skulle vilja ha musik.

Allt emellanåt går hon upp från datorn och lägger in mera ved i spisen. Den ska helst inte slockna, utan matas hela dagen nu när det är kallt igen. Hon har druckit upp sin Dry Martini, och fyllt på glaset med Schweppes Indian tonic, det är lagom dryck för skrivande. Hundarna har fått sin mat för ett par timmar sedan och har varit ute en vända, ska ut igen om någon timme.

Brianna/Margareta leker med sin identitet idag. Av grumlig anledning är det lättare att skriva nonsens som Brianna, än som Margareta.

Margareta är/tror sig böra vara balanserad, klok, förståndig, korrekt, ordentlig. Lagom indignerad över olika företeelser i världen och närsamhället. Någon liknade henne vid en arg Ehrenmark – vilket möjligen betyder att hon är lite humoristisk även när hon muttrar och protesterar.

Brianna är friare, tramsigare, fnittrig (ett efternamn som McGiggle måste hon ju leva upp till), inte så noga, spontan, mera ”fort, men fel” – hon ändrar sig ofta, eftersom hon bildade sig en uppfattning innan hon visste vad saken gällde. Hon får ofta backa, ibland be om ursäkt, ibland bara skratta tillsammans med den hon nästan förolämpat. Hon skrattar ofta.

Brianna är inte heller så sur eller grinig som Margareta kan vara (åtminstone inombords). Skarp och vass i tonen när så behövs, men sällan riktigt elak. Båda två upprörs över sexism och kvinnovåld av alla de slag, båda är oroade av den nedmontering av sjukvård, äldreomsorg, handikappvård, skola etc som de tycker sig uppleva idag. Båda vill ha ett jämlikare samhälle, ett Sverige där också de som kommer hit från andra länder och av skilda anledningar, hittar en plats och ett liv. Varken Brianna eller Margareta vill ha främlingsfientlighet som den gör sig hörd och synlig idag. Ingen av dem är politiskt aktiv. Ännu.

De är i samma ålder, har varit med i 70+ år. Det har de svårt att riktigt omfatta, båda två. Inombords är nog ingen av dem äldre än runt 40. Inte för att just den åldern var så fantastisk, bara därför att den innebär färre år än den verkliga. Än den de ser i spegeln. Eftersom Brianna ofta är gladare ser hon också yngre ut, men det krävs ingen stor fantasi för att uppfatta att båda är ”äldre” Några damer lär de aldrig bli, någon av dem. Inte tanter heller. Möjligen käringar, eller kärringar.

Nu är det så här att Brianna har fått för sig att hon kan skriva ”romance”, en för ögonblicket populär genre. Konstigt, Margareta har alltid trott att just den sortens litteratur alltid har varit populär, under lite olika etiketter, i alla fall så länge hon har läst böcker. I begynnelsen var det Sigge Stark eller Signe Björnberg, sedan kom Alice Lyttkens, och så alla de amerikanska kvinnliga skribenterna med det som kallades ”tantsnusk”. Jackie Collins var en av dem. Barbara Taylor Bradford och den där silverhåriga kvinnan med skära volanger överallt och en liten vit knähund, vad heter hon, ”Brianna, kommer du ihåg vad hon heter, den där du vet…” – Brianna vet. ”Barbara Cartland”.

Ja, så var det. Olivia Goldsmith och flera andra – så hur kan det komma sig att genren i Sverige talas om som om den vore nyuppfunnen? Strunt samma, nu ska Brianna skriva ”romance”.

Fast inte här, och inte nu. Båda har bestämt sig för att det får bli en annan dag, kanske i morgon.

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i litteratur och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Lek med identiteter

    • beskrivarblogg skriver:

      🙂 betyder förmodligen att du kanske gillar det jag skrev? Här blir inga glada nunor i min dator – jag måste ha missat något – det blir bara konstiga parenteser, kolon och annat märkligt!

  1. A-Lott skriver:

    Härlig fart på pennan idag 😀
    Kollade vad jag skulle heta och det blev ju samma men så blev visst efternamnet någon Ampel och det tyckte jag inte passade alls. Låter som amper, och det är jag inte den här Brianna. Jo, lite, när det behövs 😉
    Undra om hela svenska folket kollar på melodifestivalen ikväll? Det verkar så på fb. Jag har haft Orfei drängar och Tage Danielsson på, och lyssnat lite förstrött på dem. Har inte tvn där jag befinner mig.
    Det är kallt Brianna. Jag fundelerar om inte jag, din namne ska ta sig ett bad. Fick av kompisen, en flaska med lavendelolja. Sånt finns inte i det här huset i vanliga fall.
    Önskar att jag fick fart på pennan jag med. Huvudet är helt tomt på vad i helskotta jag vill skriva. Inte ens på min nya blogg. Lite deprimerande men det beror på vädret. Det ger jag mig hundan på.
    Bra väder för skrivandet och tillfälle finns, men då passar det inte galoscherna. Nä nä… det ska vara piskan på och sol ute så stressen lackar.
    Går bra att skriva när hjärnkontoret har stängt, som just nu. Kanske skulle ta och rota fram något gammalt krafs och nagelfara vad 17 jag menade. Sådana dokument har jag gott om.
    Kram kram… 🙂

    • beskrivarblogg skriver:

      Lavendelolja i badet är det enda jag saknar här, har bara dusch. Det är skönt och man slappnar verkligen av – skrivlusten kom med Brianna, vart det tar vägen vet jag som vanligt inte. Det du beskriver om att när tiden finns och inget är i vägen så försvinner förmågan/lusten att skriva känner jag igen. Ta fram något du redan skrivit och läs om, läs högt har jag förstått att många gör – det kanske blir lättare att se vad som fungerar och vad som inte gör det då! Kram på dig – från en som inte heller tittar på TV. Är trött på ”mello” utan att ha en aning om vad den innehåller eller (tack och lov) hur det låter. Kram/Margareta (Brianna har gått och lagt sig)

  2. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Japp, där satt det! Det där är BRA syrran! Kul o fyndigt o tänkvärt! Jag skickar också några skrattande glada gubbar trots att du inte ser dem! 🙂 🙂 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s