Frukost, plocka undan, lägga ner marmeladskeden som förblev oanvänd, sätta tillbaka brödkniven. In med Bregott och leverpastej i kylen, dricka ur temuggen. Lägga in ved, klappa hund, klappa hund. Vänta med att låta katten gå ut, det är väl kallt fortfarande. Hela tiden fylld av det långa, ledsna telefonsamtal som föregick allt detta. Samtidigt lite tröstad av mannen min, som också ringde, från sjukhuset där han får sin behandling.

Idag behöver jag jobba, är tacksam för att jag har ett kundmanus att bearbeta. Det får mig att hålla ihop. Hjälper mig att inte fastna i negativa tankar och fantasier. Två hundar som behöver både mat och promenader är också hjälpsamt. Dessutom lär jag väl få stå på trappen och försöka få Minsann att våga komma tillbaka in, trots att hon vet att jyckarna är där. Kommer hon tillräckligt nära kan jag fånga in henne och bära henne högt över nyfikna nosar in i sovrummet.

Nu jobb.