Dröm och hävstång

När du redan har förlorat allt, utom livet – så har du ingenting att förlora. Samma sak gäller om du vunnit allt, kommit dit du vill, då har du heller ingenting att förlora.

Det här är en stund i livet när du har en unik möjlighet, ”ingenting att förlora” kan bli den hävstång du behöver. Nu kan du faktiskt göra precis vad du vill. Du kan göra det där du inte vågade förut, det där som du alltid i hemlighet har drömt om att du ska göra, en gång. Nu är den gången. Nu ska du göra det du gömmer i ditt innersta och nästan inte vågar veta om själv. Nu, idag. Inte i morgon eller någon gång.

Du börjar med att hitta din dröm. Den kan ha gömt sig långt under livets alla ögonblick, saker och människor. Det kan vara svårt att ens känna igen spåren av drömmen, men den finns där någonstans. Leta, den kanske kommer till dig i nattdrömmens skepnad, den kanske finns där mitt framför ögonen på dig och är så osynlig som bara det mest närliggande kan vara. Minns att du alltid har möjligheten att hitta din dröm, så länge du lever.

Kanske kan du inte leva din dröm om du är alltför gammal och skröplig, men den kommer att finnas hos dig till ditt sista andetag. Och då kan du vara glad över att du hittade den i tid, och att du gjorde din dröm till verklighet. Eller du kan sörja din dröm, kanske ditt liv.

Jag börjar våga tro att min dröm handlar om att skriva. Riktigt törs jag inte lita på den här vetskapen, jag vacklar lite hit och dit. Har inte hittar form eller uttryck ännu. Men jag vet att de finns där, i drömmen. Och än håller fingrarna för skrivande, och såvitt jag själv kan avgöra hänger även hjärnan med ett tag till. Jag drömmer vaken vidare. Jag har ingenting att förlora på den här drömmen. Kan Bertil Malmqvist debutera som författare vid 91 års ålder kan jag. Jag behöver kanske inte ens vänta tjugo år till.

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i livet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Dröm och hävstång

  1. A-Lott skriver:

    Håller med till fullo!

    Varför förgrämt vända sig om och ångra att man inte köpte den där kappan 1965. Det har jag burit med mig i många år, sedan jag hörde en som sa så.

    Idag var jag och sjöng och vi ska framträda med en fånig visa, några damer och jag. Klä ut oss och spektakla. Har haft lite motstånd i mig för detta men idag slängde jag alla tvivel och sjöng och åbäkade mig utav bara attan. Gick riktigt bra, och alltid kommer någon att få ett minne med sig för livet. Sju tossiga damer som sjunger som de där ryska gummorna på tv här om året.

    Lika när jag flyttade ner till Västergötland. Gamla människan. Det sved hårt i både relationen och plånboken men det jag vet idag, visste jag inte då. En erfarenhet rikare och pengar är (som sagt) inte allt. Det viktigaste är att pröva livet när det dyker upp något som måste prövas.
    Kram

    • beskrivarblogg skriver:

      Kram ditt spektakel – jag blir glad av dig! Önskar att jag sett och hört er – och inte visste jag att du flyttat till Västergötland en gång – vi har mycket att prata om när vi ses! Må gott – här snöar det och Ulf kommer snart hit

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s