På syrrans beställning

Syrran vill läsa något nytt. Så jag skriver. Nyss föll mig ordet ”lubba” in, och jag insåg att jag varken lubbat eller använt ordet på mycket länge.

Idag blir det kokt gädda med skirat smör till middag, mannen min tog hand om de två gäddor som blev resultatet av söndagens fiske. Enligt honom ska en gädda vila någon/några dagar innan den anrättas. Jag vet inte, rensar bara noga bort alla tunna vassa ben, och äter med nöje.

En socialdemokratisk kommunpolitiker som uttalat sig ovanligt korkat om sjuksköterskor har avgått, bra beslut. En minister som uttalat sig ännu mera korkat, och därtill blivit dragen i örat rejält av sin chef, statsministern – har inte avgått. Ännu, jag hoppas han är kapabel att fatta rätt beslut han också. Han har en partikamrat som uttalade sig i samma anda som den avgångne, kanske hon också är smart nog att dra sig tillbaka. Förmodligen inte…

Och i världen krigsskramlar Israel, USA, Nordkorea m fl. Putin skrattar åt det svenska försvaret. ÖB vill ha asyl för afghanska tolkar, ovan nämnde minister vill det inte. På Cypern lär bankerna kollapsa i morgon när de öppnar igen och alla (åtminstone rädda småsparare) tar ut sina innestående pengar. Och de med stora medel på cypriotisk bank flyttar dem till andra länder.

Sverige lär ha en extrem friskolepolitik, som medger vinstuttag på det sätt det fungerar idag. Dessutom leder systemet till kraftigt ökad segregation – vilken nyhet! Den segregationen finns i hela samhället, har gjort det länge och lär fortsätta med det styre vi har idag.

Jag hänger på Facebook och blir alltmera politisk och arg och upprörd över allt som pågår kring människor som av olika anledningar är utsatta och ömtåliga. Eller bara gamla och sjuka. Eller t o m gamla och friska. Förr fanns en barmhärtig ättestupa, de gamla som inte hängde med och bidrog till försörjningen kastades eller hoppade utför berget och slog ihjäl sig. Idag är ättestupan en säng på dåligt fungerande sk äldrevård, en obarmhärtig form av dödande.

Så, för att tala med P O Enquist: En dag ska vi alla dö, men alla andra dagar ska vi leva. Lev varje dag, säger jag till mig och säger jag till er som läser detta. Lev.

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i då- och nutid och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till På syrrans beställning

  1. Yheela skriver:

    Ja! Idag lever vi, även om jag surat ihop över den evinnerliga snön.

  2. Svenarne Jansson skriver:

    Läst din text med stort instämmande, mycket välskrivet. Lubba var det längesedan jag hörde, än mindre använde. Betyder i min värld spring, kuta … Avundsjuk på gäddan, det är jättegott!
    Solen skiner, det är vackert men vinden ligger på från öster (havet) och det är iskallt, även om termometern visar ”bara” – 3 grader. Vår? Nix!

  3. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Bra skrivet (som vanligt)!
    Tänk den som kunde lubba igen…….. Men kanske snart?
    (här skickar jag nu ett leende) 🙂
    B/

  4. Det var länge sen man lubbade! Det är bara att inse.
    Mycket finns att engagera sig i och tycka till om. Gäller bara att orka och hinna … Du pekar på många saker som både är både nya och gamla grodor från de som ska veta bättre!

    Jag lever verkligen … något mera hektiskt för tillfället!
    Ha en skön dag! Gädda har jag ätit någon gång och minns mest benen. 🙂

    • beskrivarblogg skriver:

      Kära skrivmoster, med en man som lagar till och noggrann rensning så är gädda jättegott! Jag förstår att du lever tämligen hektiskt, ta det lite lagom lugnt bara. Jag går upp och ner i mitt engagemang men emellanåt rinner det över. Ha en fin dag, här skiner solen och det är bara 3 grader kallt, ingen vind. Kram på dig

  5. lena skriver:

    Jag har lubbat till bankautomaten,dar var det tomt,men jag lever.Kram Lena.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s