Sockerkakan borde heta något annat, med smör, 4 ägg och 1 dl konjak – den ser fantastisk ut, hur den smakar kan jag ännu bara gissa. Den är för nyligen uttagen att äta – mannen min är stolt. Han undrar om vi har något kassaskåp att förvara kakan i!

Ved är intagen, snön plattar långsamt till sig, under natten som gick var det fortfarande 12 grader kallt. ”Jagskabara” är ännu en översättning av prokrastinera. Vännen i Löa tyckte dock att ordet med ”p” lät bättre …

En härligt finlandssvenskt sjungande röst talar om ekonomiska katastrofer – föreställ er ordet katastrofer på finlandssvenska, det blir nästan njutbart. Sportredaktionen som kommer efter ekonomin på radion är aldrig njutbar. Lär sig sportjournalister prata på ett alldeles speciellt sätt som sportnyheter kräver? Misstänker det. Nyheter och väder snart, säger mannen när jag kverulerar.

Jag brukar nöja mig med att titta ut genom fönstret för att bestämma mig för vad det är för väder. Nu stängde han tack och lov av radion, mina öron och mitt sinne störs av halvt hört pladder, som dessutom inte ger mig någon ytterligare information.

Räven springer över gärdet bort mot skogen, med svansen högt. Och Minsann ser ut som en surikat (slog upp det på Google, det var googlebart, trodde hon var lik en lemur) där hon sitter på bakbenen och spanar efter de möss och småsorkar hon hör under snön. Ibland hoppar hon, som räven – men jag tror att räven oftare får tag på sitt byte.

Gårdagens städande i huset frestade på den ondaste höften. Övervåningen får vänta någon dag på dammsugare och golvtvätt etc. Nu ska jag läsa ”Bag of Bones” av Stephen King, en av 27 böcker som hemfördes från Strömsbacka (återvinningsförsäljning) igår för den tacknämliga summan av 60 kronor. Och då ingick två papperskassar.