En gång var jag i Las Vegas, tillsammans med tre fransmän. Vi åkte bil över USA efter en sejour med ”soul-searching”, och vi hamnade i spelstaden framför andra. Jag spelade inte alls. Vi tittade in, och jag såg alla avstängda människor som satt framför spelmaskinerna med mynt i stora popcornburkar – och mådde illa. Vi gick därifrån och tittade på andra konstigheter i den här staden som bara kan finnas i Amerika. Vi besökte Venedig, såg bilmonster som inte finns annanstans, vigselkapell, massor med människor. Bodde luxuöst på hotell med låga rumspriser eftersom man förväntades spela bort sina pengar på deras casino.

Icke-spelandet i Las Vegas kompenserade jag senare mer än väl. Det roar mig på ett märkligt sätt att jag varit där utan att förlora pengar.

En annan oförglömlig upplevelse var den underjordiska grotta vi också besökte. Dagsljus trängde ner och fick allt att skifta i de mest otroliga färgnyanser, sand och berg och skuggor och ljus. Mycket på den amerikanska landsbygd vi åkte över var annars fult, rackliga hus med magra hästar utanför, skyltar med information om dinosaurie-spår och konstgjorda städer. Eller är alla städer konstgjorda? Vi åkte båt på en konstgjord stor damm, där de ursprungliga bergen hamnat under vatten och skapat fantastiska formationer ovan vattenytan. Vattnet var onaturligt knallblått.

Just nu har jag bestämt mig för att skriva ut mina bloggtexter och gå igenom dem. När jag kommer tillbaka hem till huset där jag har USB-minnen och skrivare, om ett par veckor. Kanske kan jag göra något med dem, eller åtminstone bestämma mig för att låta dem vara som de är, en del av min historia, och vila i det. Låta dem ligga i ett USB-minne för gott. Dvs tills någon annan slänger det.

Nu åter till King´s ”Bag of Bones”.