Skrik

Regnet ritar på mina fönster. Jag försöker glädjas åt att backen ner till vedboden nu kanske blir isfri och inte längre benfarlig. Jag och mina lånejyckar stannar inomhus i värmen ett tag till. De gjorde vad de behöver i morse. Själv fikar jag och äter en kokosboll, vännen min kom med hundar och en hel låda kokosbollar förra veckan – snart vill jag inte en sådan där kladdig sak igen. Ingen tvingar mig att äta dem…

Häcken hos grannen har antagit en ljusbrun ton, förbereder sig för blad, liksom syrenhäcken runt vedboden, knopparna är stora och sprickfärdiga. Och i rabatten sticker frusna gröna blad försiktigt upp, medan kajorna sprätter fram över gräset som en skövlande armé. Mossan på berget ligger i svarta klumpar efter deras framfart.

Säcken med solrosfrön till fåglarna är tom, någon ny blir det inte förrän till nästa säsong, lite talg har de fortfarande att äta utanför mitt fönster.

Nemo citerar Hemingway i ett blogginlägg: ”For sale, baby shoes, never worn” – och berättar om en twittrare som lagt ut några ord om att sonens mor får ensam vårdnad, och att han själv tar första fyllan på tre år… ”På Twitter hör ingen dig skrika” – menar Nemo som ändå hörde! Vad kan de som hör göra för de som skriker? Kanske det Nemo gjorde, berätta, få oss andra att också höra, något lite, ett ögonblick.

Därute är det fortsatt grått och regn.

 

 

 

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i livet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Skrik

  1. Yheela skriver:

    Underligt att det ute på nätet kan vara lika ensamt som hemma på kammaren. Alla miljoner människor som vill ses, men inte alltid själva vill se, en ofattbar rymd av ettor och nollor att skrika sig hes i.

  2. Jag blev så förtjust i din första mening. ”Regnet ritar på mina fönster”. Sedan en tjusig återkoppling på slutet. En Maggantext kan innehålla vad som helst. Hoppen går snabbt.
    Kram

  3. Liv skriver skriver:

    Hey! Hejja våren, idag såg jag tranorna för första gången 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s