Väntan

Väntar. Inte på journalist, hennes barn var sjukt i morse och hon ville ta intervjun per telefon. Det ville inte jag, så nu ska vi ses i morgon i Stockholm i stället. Jag väntar på fotografen, den sista hårsnodden gick av och håret slinger och slänger lite hur som. Mannen min tycker att jag skulle ha lite läppstift – nej, säger jag – har jag aldrig. Gillar inte fotografering.

Regnet har upphört för stunden. Mina nytvättade trasmattor får hänga kvar ute när vi åker in till stan, någon gång torkar de väl. Och när jag kommer hit nästa gång har kanske de små minitulpanerna i rabatten slagit ut helt. Små blå blommor är det också i gräset nu, och magra krokusar runt det stora trädet. Snart är det dags att räfsa liv i gräsmattan. Det ÄR vår.

Vi har varit in till audionomen i Norrtälje och jag har provat ut nya hörapparater, förhoppningsvis bättre än den nuvarande. De dyra, små och tjusigt självkontrollerande har jag inte råd med, så det blir en beigegrå variant igen. Den är bra, försäkrar min ”förskrivare”, jag kallas ”brukare” på det papper jag får skriva på. Hela kostnaden för mig blir bara 600 kr, landstinget står för resten. Återbesök och uthämtning om en månad.

Åns vatten forsar som aldrig förr.

Fotografen ringer och är lost, vilket jag förväntade mig. Han hade GPS och pratade om söder och norr om motorvägen, i stället för att lyssna till min beskrivning av hur han skulle köra. Till slut suckar han och säger ”OK, jag stänger väl av GPSn då”… Vi får se om han ringer igen.

Nytt förvirrat telefonsamtal – kanske kommer fotografen hit, kanske inte.

Jag börjar tillåta mig att bli irriterad. Dumt, eftersom mitt dåliga humör inte lär göra mig vackrare på bild. ”Andas” sade jag till den stressade audionomen, andas säger jag nu till mig själv. Mannen min läser recept och refererar valda delar. Jag har svårt att känna efter om just den kycklingen låter godare än någon annan, men kanske. Vi ska pröva, den indiska kokboken följer med till stan.

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Väntan

  1. Hoppas att han hittade till slut. Lycka till imorgon. 🙂
    Kram Bosse

  2. Stina Gottliebsson skriver:

    Åh, Maggan, det vore så roligt att se dig i lite läppstift! Telefontackade nej till prenumeration på ICA-kuriren häromdagen. Det kanske jag inte hade bort skolat gjort. När kommer intervjun? Har en osviklig GPS i min bil – Gumman På Sätet – men ska man till Jonsborg kan ju vägskyltarna leda till oanade omvägar.
    God natt! Stina

    • beskrivarblogg skriver:

      Hej – hoppas morgonen varit god med dig! Jag har pratat med journalisten nu, utan läppstift – exakt när vet jag inte men hon ska lämna före första maj! Blir tydligen en serie om tre artiklar, om datorspel, ”vanligt” spelberoende och kvinnor, och vad staten/landstinget (inte) gör. Hon verkade OK och jag får läsa innan den går i tryck – så hoppas det blir avskräckande bra! Kram på er/Margareta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s