Varje gång jag tar hissen upp till gatan från T-banan vid Thorilds plan, säger en spökröst ”Gatuplan”. Vilken tur, annars kunde jag ju ha virrat omkring och letat tunnelbanetåg på Drottningholmsvägen… Undrar hur det går till, att prata in ett enda ord så där? Avdelningen onödig information.
Svenarne hade en idé igår, att göra en antologi med berättelser av människor med varierande sorters beroenden – spelande av alla slag (datorspel, på nätet, på casinot, Las Vegas i tobaksaffären), alkohol, narkotika, shopping, sex – flera?
Boken skulle kunna ges ut på Minsann förlag, projektet stödjas ekonomiskt av Folkhälsoinstitutet? Eller kanske Svenska Spel? Hjälp mig räkna ut vem som skulle kunna vara intresserad av att ett sådant här projekt blir verklighet!
Vi skulle behöva nå ut till missbrukande människor, som också har skrivlust. Kanske sådana som haft hjälp av att skriva, så som jag hade det. Via tidningen Skriva? Andra kanaler?
Så här skriver Svenarne:
”Dessutom får jag tanken; är det tänkbart att du, med dina erfarenheter i botten, skulle kunna samla dina och andras erfarenheter av missbruk & beroende, i en antologi på Minsann förlag? – Röster om det oönskade … Kanske finns det anslag att söka för ett sådant projekt och vägar att nå ut med budskap, där alla som skriver bidrar med bitar av sin smärta, och delar av sitt hopp …”.
Jag skulle gärna samla sådana texter, redigera och korrekturläsa utan att det skulle kosta författaren någonting. Men projektet behöver ekonomisk backning för att en antologi ska bli verklighet. ISBN-nummer har förlaget redan. Det kan vara en början.
Jag kan tänka mig att textomfånget inte kan vara större än max 35 000 tecken inkl. blanksteg, som en novell. Det kan definitivt vara kortare, kanske en dikt eller en haiku, det kan ha vilken form som helst. Ord, inte bilder.
Jag citerar Svenarne igen, ”alla som skriver bidrar med bitar av sin smärta och delar av sitt hopp”. Det tolkar jag som att texterna ska vara självupplevda, inte handla om någon annans beroende och missbruk. Anonymitet? Just nu tror jag inte att det är någon bra idé, en del av tanken med en sådan här antologi är att bita huvudet av skam.
Tacksam för kommentarer och tankar, konkreta förslag, tips och förslag – jag har i alla fall tänt till på Svenarnes funderingar och jag tycker mycket om hans ord ”bitar av sin smärta och delar av sitt hopp” – de bitarna och delarna kanske kan hjälpa någon som är mitt i eländet, någon som har tagit sig igenom eller som befinner sig i den missbrukandes nära omgivning. Vi är många.
beskrivarblogg 
Vilken bra idé han fick!
Delade ditt inlägg på G+.
GillaGilla
Tack vännen – får se om det blir några kommentarer!!
GillaGilla
Du förvaltar verkligen min tanke väl – är inte alls förvånad över det …
Vad behövs?
Pengar!
Kontakter!
Med intressenter och skribenter.
Din idé om Svenska Spel gillar jag – föreställer mig att sponsringspengar borde finns där – mot utbyte av konkret idé från ax till limpa – dvs lite snack och mycket verkstad.
Och någon i den organisationen som tänder på idén – och vill bära den vidare…
Skulle Systembolaget kunna finnas med i det ledet?
Kontakt med någon med kompetens, som har överblick och ”helikopterseende” – som kan entusiasmera, men även avstyra.
Finns EU-medel att söka – i någon form? Var, hur?
Marknadsföring av idén – från det lilla till det stora. Sociala medier, lokalpress, vidare uppåt …
Men först & sist – de som vill berätta!
Var finns de – hur når vi och motiverar vi dem?
Det hela börjar väl där?
Kram / Sa
GillaGilla
Ja min vän – hur går vi vidare? Systembolaget eller Vin&Sprit, knarket kommer vi väl inte åt för sponsorpengar! – och hur får vi skrivande människor att berätta? Blogginlägget har delats på FB, Jenny P har twittrat, själv har jag försökt lägga in det på Egenutgivarna – en sida som måste öppnas, fick inte till någon länk… Helikoptersyn behövs från början till slut tror jag – EU, ja, men hur? Jag har just nu bara en massa frågor, men de går väl att sorteras och läggas i högar så att de blir överskådliga. Fortsätt fundera så gör jag detsamma! Kram
GillaGilla
Att skriva om sitt missbruk, eller om sitt gamla missbruk är i regel väldigt tufft och man skäms. Känslorna tar över .Under missbruks tiden har man sårat så många mot sin vilja.
Jag har varit där, och går igenom det med min dotter nu. Det kräver myckt styrka att yttra sig. Men iden är kanon bra.
Kram
GillaGilla
Ja Sussi, det är plågsamt, det är tufft och ibland hjälper det lite grann att skriva om det livet, när man är där och kanske efter att man tagit sig därifrån. Det kräver både mod och styrka – och det behövs. Jag önskar dig och din dotter allt gott – och kanske skriver du något som kan platsa i den planerade antologin! Kram på dig
GillaGilla
Önskar att jag kunde sätta ord för mina känslor och tankar. Det är nog lättare att skriva om sitt barn än om sig själv. Men jag ska försöka. Har bloggat ,och jag har blogg men har nog inte skrivit så flitigt där. 🙂
Kram
GillaGilla
Försöka är det enda vi kan göra, både du och jag! Jag är glad att du gör det och du är välkommen att dela det du skriver med mig, om du vill – ha en fin kväll, utan ångest!
GillaGilla
Jätte stor tack till dig! Ha en fin kväll ,ta väl hand om dig. ❤ kram
GillaGilla