Tulipanaros

Pratade med bästa vännen om mötet med ”mannen min” i morgon. ”Förhåll dig lugn, neutral, distansera dig genom att betrakta dig och honom, ungefär som när du skriver om ”hon”. Hon gör si, nu gör han så, etc. Kräv inga svar, du kommer inte att få dem. Bli inte arg, skrik inte, bli inte ledsen, gråt inte. Distanserad, neutral. Klä dig inte i säck och aska, skäms inte – du har inget att skämmas för. Låt honom vara där han är tills han själv tar sig därifrån.”

Kloka ord, ungefär som tulipanaros, lättare sagt än gjort. Ska försöka. Vill försöka. Behöver hitta kraften i mitt eget liv nu, drivet och viljan till någonting. Det har varit dåligt med det de senaste veckorna. Börjar inse att en stor del av mig är arg för att jag låtit honom få mig att känna mig dum – det har hela livet varit en akilleshäl. Att känna sig dum, att inte ha begripit, inte förstått. Nu hade jag inte förstått att han ville lämna mig. Förra gången förstod jag och tyckte det var legitimt, även om jag var ledsen och besviken då också. Nu känner jag mig bara korkad och dum i huvudet som inte hade fattat vad som (tydligen) var på gång. Men OK, jag kan faktiskt inte läsa tankar, inte alla tankar och inte alltid. De här överraskade mig.

Jag försöker också sluta med att fantisera om vad som händer i hans liv, vad hans barn säger nu, hans syster, grannarna uppe i Västmanland. Jag ska inte fråga om hans hälsa. Vill han säga något gör han det säkert. Jag ska försöka att inte ställa några frågor om vad det var som hände i honom för en dryg månad sedan. Vad han kände. Vad han tänkte – om han tänkte. Har han läst min blogg vet han ungefär hur jag haft det. Det här kommer han kanske också att läsa någon gång. Det gör inget – då är det historia, det också.

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Tulipanaros

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s