Over and out

”Bronkit, allergi, deadline”. Jag citerar Bodil Malmstens förklaring till bloggtystnad. Kan dock inte skylla på varken det ena eller andra, och alldeles bloggtyst är jag ju inte heller. Men ändå ganska o-skriven. Jag säger åt mig att sätta mig vid datorn, pratar med mina fingrar så att ord produceras, men är ändå inte riktigt där. Bara ett ögonblick i sänder.

Det är två slut just nu, kärleken tog slut, föreningen Egenutgivarna har jag gått ur – stod inte ut med censur och märkligt beteende från styrelseföreträdares sida. När det dessutom visar sig att det finns uppseendeväckande, allvarlig, gammal skit som inte klarats ut och som alla nu anser hör till historien, då vill jag inte vara med. En förening där gruppen på Facebook används till att vara så trevliga enbart, den är inte för mig.

Lika ledsamt som kärleksslutet är detta definitivt inte.

Nu trampar jag bara runt, väntar på att mannen ”ska komma förbi med mina grejor”. Andas, andas, ham-sa, ham-sa. ”Kommer förbi” lär stämma, nu är klockan snart 3 och ingen besökare i sikte.

Har talat med ena syrran. Och med rörmokaren som tätade ett rör i källaren nu när jag plockat undan så att det gick att komma åt. Har mina nya hörapparater i öronen, och jisses vad klaviaturens tangenter skramlar när jag skriver. Och mina tofflor tassar när jag går över golvet. Undrar vad jag mera kommer att höra som jag inte hört hittills?

Det är bara 13 grader ute, mulet och blåst. Får nog elda en vända i vedspisen till senare på eftermiddagen. Gör det redan nu, jag är kall om händerna. Hatar att vänta. Gör det alldeles för ofta, också när jag kanske skulle kunna koppla av och göra annat än just vänta.

Han kom klockan kvart över 4, åkte kvart i 5. Hade med sig mina kläder mm, två krukor med mynta som han tagit i ”landet”, nässlor i en påse och wienerbröd. Jag fick t o m tillbaka Saft-Majan. Vi var artiga, jag frågade hur det kändes nu då (kunde inte låta bli) – ”hur tror du?”. Hans familj vet att vi inte är ihop längre, men inte varför. Det gör inte jag heller. Han förnekar att han planerat detta.

Jag kunde inte heller låta bli att tala om att jag är allt jag är över att bli avpolleterad på det här sättet (arg, ledsen, kränkt, besviken) – ingen kommentar. Han åt två wienerbröd (hade inte ätit lunch) och drack ett glas saft, jag inget. Och, han hade handlat bensinen jag behövde, och fick betalt för den. Så, nu är den relationen avslutad, den lär inte bli mera avslutad än så här. Jag är ledsen.

 

 

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Over and out

  1. Det är ok att vara ledsen. Att känna är ju en del av livet, även om det ibland kan kännas lite väl mycket, så går livet vidare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s