Ut och in

Nu sitter jag ute igen, med datorn. Det är nästan omöjligt att se något på skärmen, hade tänkt läsa en e-bok på min Kindle-app, men det går inte. Skriver, det spelar ingen stor roll om jag ser eller ej.

Musen är också ovillig på det lilla bord jag sitter vid…

Hästarna går i hagen igen, och jag ser fölet som diar sin mamma – det har blivit stort på några veckor, och färgen har djupnat till mera heltäckande brun, utom på strumporna, de är fortfarande vita, knästrumpor. Bakom altanen har syrenerna börjat slå ut. Mina omplanterade pelargoner ser lite kravliga ut, men tycks överleva.

”Mina nätter är för långa” sjunger Roffe Wikström – det är mina med. Oftast ger natten upp vid 5-halv 6, och så ligger jag där någon timme till och snurrar. ”Snurrar” låter smidigt, vrider och vänder på mig stämmer bättre.

Jag gav upp utevistelse med dator. Det enda jag såg var min spegelbild i skärmen, den inspirerade mig inte.

Ännu ett sammanbrott i infrastrukturen, internetuppkopplingen fungerar inte. Och då inträder Moment 22, jag kan inte kolla med Telia om det är dem det är fel på eller mig/min dator. Vem är det som vill säga vad till mig? Det mobila modemet söker och söker, men hittar inget nät. Hyllan där jag försöker lägga irritationerna börjar bli full, överbefolkad, överbelastad. Fungerar Kindle-appen när jag inte är ansluten? Dags att kolla. App´en fungerar förstås, en halvtaskig bok är utläst, men fortfarande två timmar senare fortsätter modemet att leta nät.

Ofrivillig internetavhållsamhet. Intressant hur frustrerande det faktiskt är. Inte därför att jag har något superviktigt som absolut inte kan vänta att göra vare sig där eller med mitt bankkonto, men ändå. Plus att det blåser så ute att det inte är skönt att sitta ute och läsa. Ack.

Förmodligen Telia som hade bekymmer, nu är jag uppkopplad igen.

 

 

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s