Vi måste prata

Så, nu fungerar internet igen. Dessutom kom jag fram till bankens support och får ett nytt inloggningskort per post om ett par tre dagar. De irritationerna kan jag nu förpassa till den mentala papperskorgen. Skönt.

Det är halv storm ute, svårt att hitta lä. Kristian Gidlund skriver i sin blogg ”vi måste prata” – jag kan bara hålla med honom.

Framför allt behöver vi prata om det som är svårt att prata om, det vi inte vill prata om, det vi är rädda för. Om vi inte gör det hinner vi kanske ångra oss många gånger om innan vi dör. Har vi tur dör vi så snabbt och ovetande att vi slipper ånger och kanske ångest.

Det kan vara svårt att prata om man är ensam om att vilja det. Om den man ville prata med inte vill eller kan, orkar eller törs. Kristian vet att han kanske bara har ett par månader kvar i livet. Vi andra, vi som vet oss friska, låtsas att tiden räcker hur långt som helst. Också när vi är gamla, när enkel matematik talar om för oss att det olevda livet rimligen är ganska kort. Och det opratade är tungt att bära.

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vi måste prata

  1. Yheela skriver:

    Ja, vi måste prata. Vi måste våga. Vi måste vilja. Tiden går bara åt ett håll, tyvärr.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s