… så jag skriver

Just nu tycks ”alla” skriva, och tala om hur orden bara bubblar ur dem och hur lyckliga de är. Hur många berättelser de har i sig, som bara väntar på att få komma fram.

Så fungerar det inte för mig. Här trängs inga ord, och inget bubblar fortare än jag hinner skriva. Framför allt har jag svårt att ta mig utanför mig själv, förflytta mig bortom det egenupplevda eländet och ensamheten. Det blir hela tiden ”more of the same”. Tjatigt även för mig som skriver om det. Hur ska det då inte vara för de tappra som läser?

Men jag måste skriva. Diverse internetcasinon överfaller mig varje dag med sin lockande reklam (ja, den är lockande trots att jag genomskådar den och tycker att den är ganska ointelligent). Den behöver inte vara intelligent, det räcker med att den är för den som är spelberoende.

Jag slänger i papperskorgen och håller emot. Det kostar på, särskilt när jag är ledsen och i behov av tröst. Det vore lätt att falla. Jag har tränat och gjort det många gånger så jag kan den konsten. Det svåra är att ta sig upp efter fallet, att leta reda på en gnutta självrespekt efteråt. Det har jag också tränat på, men är betydligt oskickligare när det gäller den delen av spelberoendet. Jag vill inte dit igen. Det är en kamp mellan två gigantiska viljor i en och samma människa. En som säger ”skit i det, det gör ändå ingen skillnad” och en som säger ”gör det inte igen, du kommer att gå under”.

Så jag skriver.

Och går ut en sväng, ner till sjön och tittar på vattnet. Sitter i en gammal stol vid badhuset och glor. Passerar flera, 4-5 stycken, snokar som ligger i den relativa värmen bland stenarna efter vägrenen. Ser att badtrappan ännu inte ligger i sjön. Det betyder att jag får cykla bort till den allmänna badplatsen om jag vill bada. Än känns det inte lockande.

Går hem igen, ser postbilen och vinkar. Han blir lite ställd när jag talar om att han glömde ta med avgående post igår, förra veckan var det någon annan som glömde. Vinkar åt killarna som jobbar med att spika panel i det lilla huset vid ån. Och undrar var katten är, hon har varit ute i flera timmar nu. Måste kolla. Hon kom när jag öppnade ytterdörren. Varifrån hinner jag aldrig se, hon bara uppstår innanför dörren.

Och så skriver jag igen. Travar ord. Björktrastarna flyger utanför fönstren, de bor och har ungar i de stora träden. Starar och kajor river i gräsmattans mossa. Gräslöken på berget har gått i blom redan, tulpanerna har blommat över och syrenerna har slagit ut så att man ser att de är lila. Jag har diskat och talat med sonen som kommer hit så att jag kan åka in till husläkaren i morgon. Klockan är bara halv 7, det är många timmar kvar tills jag kan gå och lägga mig om jag vill sova i natt. Det vill jag.

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i livet och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till … så jag skriver

  1. Yheela skriver:

    Bättre skriva än spela på nätkasino.

  2. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Och kampen mot kommer att följa dig resten av livet, med det vet du ju redan. Läser PO E. ”Liknelseboken” just nu. Bra, intressant (något tuggig…) och här har vi ju en som verkligen kämpar varje dag. Och mår förstås bättre än om han fortsatte att dricka (fast då vore han ju död som han säger). Käraste syster mi, jag håller på dig! Du är starkare än alla världens nätcasinon. Och din självrespekt har du faktiskt återerövrat! Kram o godnatt!
    Syster B.

    • beskrivarblogg skriver:

      Käraste syster – nu sitter jag här och väntar på att Mats ska komma så att jag kan åka in till husläkaren och ta bort ”födelsemärken”… Ja, kampen fortgår, resten av livet, jag vet. Liknelseboken ska även jag läsa, men den har fått tveksam kritik, tuggig är nog ett bra ord. Vet att han slåss han med. God morgon förresten – hoppas natten var god! Här lyser solen, en stor grävskopa står mitt i grindhålet och gör jag vet inte vad, fixar parkeringsplats åt mig kanske. Då fattas bara bilen! Kram/M

  3. Skriv på och lycka till hos husläkaren.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s