Bästa bästa vännen

Sitter. Andas. Använder datorns klaviatur, uppenbarligen. Tvätten är intagen, nästa är inte hängfärdig ännu. Har diskat frukostdisken. Och torkat spisen. Fyllt på kattmat och vatten.

Kaffe kanske hjälper. Utan mjölk, det blev inget handlat igår. Nej, det hjälper inte, absolut säkert inte när det blir stående på diskbänken och kallnar medan jag ”tänker”. Nu har jag både druckit ur det kallnande kaffet och planterat om den enda lilla vinteröverlevande timjanskrutten, får se om den överlever det. Jag läser Torgny Lindgrens ”Norrlands Akvavit” – hans språk påminner mig (förstås) om P-O Enquists. Vackert, avskalat, bildskapande.

Jag har världens bästa bästa vän. Hon ringde just och har lovat att se till att jag kommer till de läkare jag ska till i nästa vecka, plus att hon stannar över natt här så att vi kan snacka ikapp oss. Jag blev så glad att jag grät när jag avslutat samtalet. Nu behöver jag inte vänta och hoppas att saker ska ordna sig på något konstigt sätt – nu gör de det. Och jag har läst ut Akvavit-boken, den var fin. Och rolig, trots frälsning och avfrälsning i norrländska utmarker. Fredagen blev plötsligt ljusare, mitt i solskenet.

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i livet och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Bästa bästa vännen

  1. mångmamma skriver:

    När jag nu för en gångs skull sitter vid datorn – och inte bara tjuvläser på mobilen – tänkte jag ge dig en cyberkram för alla vackra tankar och formuleringar du låter oss ta del av.
    Tack för att du finns i min vänkrets!
    Och ha en så bra kväll och helg du bara kan – eller som min mamma säger med levern full av dödliga metastaser: ‘Man lever så länge man har en lever’ – hennes travesti på sin tidigare devis, ‘Man lär så länge man lever’, lärarinna som hon varit!
    Allt gott!

  2. Skrivmoster skriver:

    Vad vore livet utan vänner? En verklig vän finns där när man som mest behöver vänskapen!
    Hoppas ni får en riktigt fin ”snackstund” när ni ses! Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s