Hästen springer och springer

En av hästarna på gården går alltid i en hage precis utanför stallet. Det finns säkert en anledning till att den går där ensam. Hagen är kanske 20 kvm stor, och den stackars (min mänskliga fördom) hästen springer längs ena långsidan, fram och tillbaka. Den är alldeles svettig, vänder på exakt samma ställe varje gång och slänger med manen. Jag tål inte riktigt se den. Påminner mig om mitt eget travande fram och tillbaka inomhus, när jag blir full av ångest.

Den gångna natten var inte bra. Somnade inte, gick upp och skrev en snutt, somnade, vaknade, hade ont i kroppen, somnade, vaknade etc. Nu är jag seg, trött men vill inte lägga mig. Kroppen vill inte lägga sig. Klockan är bara 11. Jag har i alla fall gratulationspratat med sonen.

Jag drar slutsatsen att ett antal änder har släppts ut i ån mellan vattenfallet och dammen som är nygrävd. Gubbar med pappkartonger med lufthål i var nere vid ån och donade. Förberedelser för fågeljakt så småningom antar jag.

Nu tog hästägaren in hästen i stallet. Det ser ut som om det tänker börja regna.

Ett par timmar senare, när jag lagat mat och ätit och äntligen fick ändan ur vagnen och satte igång kapen för att ta hand om lite ved – då började det regna. Nu är klockan snart 6 och det kvällas. Minsann sover redan på köksbordet, jag ska försöka hålla mig vaken några timmar till.

Syrenerna är nu så där nästan övermoget vackra, det växer mandelblom och förgätmigej i gräsmattan, och kursbärsbuskarna med de oätliga små taggiga bären är vackert gröna. Gräset får vänta på klippning, kanske blir det av i morgon om det inte regnar. Jag är fortfarande seg. Läser om The Talisman av King och Straub, den är bra och ruggig, går inte att ta in oavbrutet. Min fd man är hemma i stan och hoppas att verkstaden kan ta hand om bilen på måndag, sonen får annan skjuts till jobb ute på ön. Och det här logistikoffret behöver inte bekymra sig för nästa veckas läkarbesök – om inget händer med bästa vännens bil förstås.

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s