Utmattad av ingenting

Jag gråter inte. Jag skriver inte. Det hänger ihop.

Jag har tappat bort mig, villar omkring utan att ha klart för mig vart jag ska, eller vad jag vill. När jag är ensam finns ingenting som skymmer sikten, inget som stör, roar eller distraherar, jag borde kunna se klart. Gör det också. Det jag ser är tomhet, jag hör tystnaden, känner ensamheten.

Varje dag, sommaren, livet, går på smärtsam sparlåga. Energin håller nätt och jämnt kroppen i gång. Så, jag varken gråter eller skriver, skriker inte heller. Ler när jag ska, pratar någon gång per dag med någon, lagar och äter mat, läser, läser om, paketerar böcker till Bokbörsen-beställare. Går till brevlådan. Markerar hämtning för postbilen. Går tillbaka in i huset, sitter på altanen när vädret tillåter. Har klarat av bokade husläkarbesök och ställts i kö för höftoperation. Behöver inte ha skjuts för att handla eller besöka biblioteket på ett par veckor, sönerna slipper. Har tvättat det jag rimligen ska tvätta, får väl dammsuga golven någon dag.

Tittar på ellingarna i ån (heter andungar ellingar på svenska, eller är det skandinaviska?). Är åskådare till det mesta, också till mitt eget liv. Känns som om jag sutte bredvid mig själv alldeles utmattad av allt ingenting. Gråter gör jag inte. Vet inte, vill inte veta varför.

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i livet. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Utmattad av ingenting

  1. Yheela skriver:

    La vie est toujours la vie et nous avons juste à vivre.

  2. Skrivmoster skriver:

    Så fint skrivet – så lätt att falla in i dina tankar och känslor! Allt gott till dig min vän! Kram

  3. A-Lott skriver:

    Det var fint skrivet. Rent av att det skulle passa i en bok. Jag är helt fångad i den känsla du beskriver. Jag har varit där också en gång. Men det var länge sedan. Ändå så känns det som att det jag upplevde då, inte tillnärmelsevis är den tomhet du så vackert beskriver. F-n vad du skriver bra!
    Puss ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s