Gräslöken på berget utanför köksfönstret har gått i blom, vackra lilafärgade bollar nickar och bugar i vinden. Gul backtimjan (?) kryper i skrevorna och lyser upp dagen. Om jag blundar och behåller bilden innanför ögonlocken kan jag nästan få mig att tro att jag är tillbaka ute i skärgården, på Fredlarna kanske. Men här finns inget hav, varken upprört eller stilla. En å, med sjöar i båda ändarna. Än så länge för året obadade sjöar, väntar tills det blir lite varmare (och badtrappan är ilagd vid det lilla badhuset).

Eftersom jag inte har något hav att sitta vid kan jag inbilla mig att just det skulle få mig att skriva, mera och bättre. Min hjärna hittar alltid på någon anledning att inte, både det ena och det andra. Idag har jag i alla fall dammsugit och lagt in en kort, betydelselös text om surfvolymer på bloggen. Har tvättat håret också om någon är intresserad av att veta. Och diskat tekannan ordentligt.

Telefonen ringde. Äldste sonen, glatt svarade jag. Hörde någon sorts buller i bakgrunden, men ingen som ville något när jag sade hallååå! Fick lov att ringa till son nr 2 och be honom tala om för son nr 1 att hans telefon ringde utan att han avsåg det… (Båda jobbar just nu på samma ställe, annars hade jag förmodligen blivit ”glatt överraskad” flera gånger.)

Nu har Minsann tröttnat på att kliva omkring på mig eller datorn och ligger på sin dyna vid fönstret och sover. I alla fall en stund. Hon är minst lika envis som jag och vi fajtas om att hoppa upp respektive lyfta ner, ni får själva räkna ut vem som gör vad.

I morgon kommer mina systrar hit, i varsin bil. Jag ska nämligen få låna den ena bilen, och syrrorna behöver ju komma hem till Uppsala igen. Får se om jag törs göra lite utflykter, bilen är nybesiktigad och gick igenom, men kopplingen lär vara lite på upphällningen. Den bör inte utsättas för bergsbestigning och liknande påfrestande körningar. Det kan jag nog lova. Kanske kan det ändå bli en tur till närmsta hav, medförandes matsäck och skrivdon.