F d pioner

Jag ser en tedroppe på diskmaskinens kant. Borde torka bort den. Ids inte. Gör det ändå. Varje gång tummen snuddar min haka känner jag att det gamla vanliga skäggstrået är på väg tillbaka, tar bort det också när jag ändå är i städtagen. Regnet och blåsten har släckt mina pioner, nu är rabatten täckt av nerfallna blomblad. Kullen med mandelblom är fortfarande alldeles härligt fluffigt vit. Och gräset växer, hela tiden.

Solen retas med mig, får mig ideligen att fundera på om jag ändå ska gå ut, och så går den i moln igen. Och jag stannar inne. Minsann går ut och in. Hon behöver inte ta ut en stolsdyna varje gång hon går genom altandörren. Just nu väljer hon att ligga i mitt knä medan jag skriver. Det innebär att hon håller balansen med klorna…

En lång söndag.

 

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s