Klockan är 9, jag är för ögonblicket klar med morgonens datorpyssel (Facebook, mejl, tidningar). Har på FB påstått att jag nog ska sticka sockor idag efter syrrornas besök igår. De kom nämligen hit med färskpotatis, jordgubbar och vispgrädde, stickbeskrivning, garn och strumpstickor… Just nu tror jag att jag kryper i säng igen och läser vidare i Jilly Cooper´s ”The man who made husbands jealous” – en absolut o-krävande och mycket omläsningsbar bok. Passar bra en dag som denna, stickningen får vänta ett tag.
Läsandet i sängen övergick till nästansömn, ni vet den där plågsamma sorten som rör sig mellan vakenhet och sovande. En timme stod jag ut, drömde om människor från min värld som ville ha min hjälp men inte kunde tala om vad det gällde, stress, stress. Nu är jag uppe, påklädd, har druckit en kopp kaffe och försökt låtsas att det var skönt på altanen. Det var det inte. Halva jag är fortfarande kvar i det ovakna.
Hoppas sömnen släpper taget om dig snart.
GillaGilla
Nu, när klockan är nästan 24, hittar jag inte sömnen någonstans! Inte kul. Segheten hängde i hela dagen, men försvann när det var dags att sova…
GillaGilla