Aftonrader

Nu sitter jag ute, har just ätit kycklingsallad med hårt bröd till och vitt vin. Och inser att jag inte får musen att fungera på det lilla bordet bredvid mig. Jag får alltså stå ut med alla felskrivningar till senare, och det är inte lätt för en korrekturläsare. Som skriver fortare än hon tänker och fortare än fingrarna alltid hinner med. Det är varmt, jag sitter i skuggan (skönt) och det är lite molnigt, men inte regn.

Minsann sitter och stirrar ner på backen från altanens trygghet, något ser hon men jag har ingen aning om vad. Flugor far omkring, hästar i hagen, havsörnen cirklade över sjön tidigare idag när jag satt vid badhuset och försökte få vattnet att göra mig lugn. Lyckades inget vidare, hur det ick för havsörnen vet jag inte. Nu ser jag bara ladusvalor som stressar över himlen, och en och annan kaja. Vart björktrastarna tagit vägen vet jag inte heller.

Har börjat läsa ”Amerikahuset” av Sven Olof Karlsson, bördig från Norberg och författare också till boken ”Italienaren”. Han har dessutom givit ut böcker med fotografier av öde hus, och skrivit en bit historia kring varje hus. Han är bra.

Jag har ett antal biblioteksböcker som väntar, bl a Susanna Alakoskis ”Oktober i Fattig-Sverige”, tittade i den igår och blev omedelbart så påverkad av det lilla jag såg att jag låter boken vänta tills jag är i bättre form. Vet inte alls hur jag kommer att reagera, men i kväll har jag tänkt mig att börja läsa vännen Bosse Lidéns debutbok, ”Dina fotspår i mitt hjärta”. Det känns spännande, jag har följt hans funderingar det senaste året och vet att han jobbat intensivt med boken. Det känns också ansvarsfullt att få läsa den. Än så länge vet jag bara att jag tycker mycket om titeln, och om Bosse. Återkommer med fylligare kommentarer kring hans bok.

När jag klippte gräset senast, för någon vecka sedan, lämnade jag en fläck med smultronblom. Jag tittar och tittar men ser inga smultron, kanske har jag för bråttom. Om de inte visar sig snart ryker de för nästa gräsklippning, i morse var det för blött, och i morgon ska jag kanske inte störa med motorljud, men på måndag? Tisdag kommer Pella och hennes matte hit, men bara Pella stannar hos mig veckan ut. Matte ska till Italien och lyssna till opera (stackars hon, säger jag som aldrig begripit mig på opera).

Vänligt brev från Norrtälje sjukhus om att hudförändringen som togs bort och skickades in,  inte var farlig på något sätt, och en tillönskan om att ärret läker fint! Kändes omtänksamt, speciellt som brevet kom från den som ersätter min husläkare som har semester.

Förmiddagens upprörda känslor kring fd kärbo och allt vad därtill hör har lagt sig något. Jag är lugnare, om av sjö eller vin eller tidens gång är oklart.

I morgon är det midsommarafton, jag har just aldrig omfattat helger med något större intresse av olika skäl. Detta blir inget undantag. Lite god mat, en drink fram på eftermiddagen och några tankar på resten av min familj som till större delen tränger ihop sig i sommarhuset på Värmdö, och yngste sonen som är på Singö. Jag hoppas på vackert väder för alla som ska vara utomhus och dansa och hoppa och leka lekar som jag minns utan minsta förtjusning. Hoppa försiktigt, gå inte och bada om ni druckit något. Jag tänker vänta med premiärdoppet, badstegen ligger fortfarande på bryggan.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i livet och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Aftonrader

  1. Yheela skriver:

    Skönt att det inte var något elakartat i hudförändringen! Kram!

  2. Alltid tacksamt att få ett sådant besked från sjukhuset. Det är så lätt att ta allt för givet. Eller ta ut sorgerna i förskott. Jag trodde att badstegen var på plats nu. Mitt eget premiärdopp lär få dröja. Det finns inga tuffa grabbpolare som hetsar mig längre. Jag har skalat av mig tuffheten. Slängt masken. Badkrukan får mer fokus. Tjugo grader i vattnet är den magiska gränsen. Kram på dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s