Internetuppkopplingen är fortfarande tveksam. Och jag har glömt laddaren till telefonen hemma. Det där med kommunikation är tydligen inte så viktigt för mig just nu. Jag försöker skriva i stället. Tvåsamhet är inte befrämjande för skrivande. För mycket annat som (kanske) är mera lockande.
I natt vaknade vi av att tranorna skrek. Hittills har det inneburit att lodjuret passerat på vägen. Nu såg vi inget lodjur, kanske var det i närheten ändå. Granndottern var ute och joggade på vägen en tidig morgon och fick syn på lokatten framför sig på vägen, en bit bort efter en krök. Hon stannade, lodjuret fortsatte långsamt bortöver och slank slutligen in i skogen. Hon joggade hem igen. Det skulle nog jag också ha gjort, eller snarare gått hem. Alltför nära vill jag inte komma, men nog är det en härlig upplevelse att se ett lodjur, t ex från sovrumsfönstret.
Just nu har vi fullt upp med att hålla gårdens djurbestånd stången. Minsann (katt) släpps ut först om morgonen så att hon kan sätta sig i säkerhet innan Pella (hund) släpps ut. Minsann litar inte ett ögonblick på Pellas goda avsikter, hon drar så långt hon kan och är borta hela dagen. När vi väl tagit in Pella för kvällen kommer Minsann småningom hem, och kollar noga om det syns någon hund när hon ska gå in i köket.
Vi har gjort jordgubbsfläderhallonmarmelad, och mintgele till höstens lammstekar. Flädersaften står till sig i källaren, innan den ska silas och förpackas för frysen (som bör frostas av dessförinnan). Vilket får mig att tänka på att det faktiskt bara var 7 grader varmt i natt.
Bara ett par ord till – jag/vi mår bra. Just nu visar mig mannen ett fotvårdsreportage där man får tipset att tejpa utbankade groblad under hälarna för att kurera torrt och sprucket fotskinn. Han lovar att fixa det till kvällen, jag minns knappt hur groblad ser ut, hoppas han vet. Skön sommar, varmare sommar än här i Västmanland just nu, önskar jag er!
beskrivarblogg 
Det känns skönt att läsa om din vardag som är fylld av allehanda sysslor. Ni delar på dem och det är ju också en form av gemenskap och närhet. Lodjur vill jag helst se inifrån och inte möta öga mot öga. Inte heller björn eller varg … det skulle bli för mycket. Men knappast har jag en möjlighet där jag befinner mig. Ser i bästa fall skymten av en älg på andra sidan viken. Och hemma i stan är det bara katterna som stryker kring …
Ha en fin dag! Kram från mig
Ha det skönt du också i folkvimlet i stan – njut av sommaren!
Ha en fin dag, hoppas ni finner groblad. ^_^*
Nu har jag i alla fall kommit ihåg hur de ser ut! Skön lördag önskar jag dig också!
Dina rader andas självklarheter. Som om sorg, vrede och resignation i närtid inte funnits. Åter till verkligheten. Som befruktar ditt skrivande.
När den är. och som den ska vara. Där finns din berättarvardag, när den är som bäst. Befriad från stora känslosvängningar, men med ett säkert öga för vardagens mysterier. Det är dem du beskriver bäst. Håll i det ni har återfunnit tillsammans. Det är nog förutsättningen för ditt bästa skrivande. Jag gläds, och läser vartefter … / Sa
Tack Svenarne – det är gott att läsa det du skriver, och skönt att slippa ”svängandet” åtminstone för ögonblicket. Det var inte kul. Nu är det bättre – skön sommar på dig!/Margareta
Nu är det snart kväll. Hoppas du får en mysig och hälsosam fotbehandling. Kram
Hallå där i Möklintatrakten, eller var ni befinner er. Grodblad är bäst mot torra spruckna hälar. Och gratis dessutom. Spännande att följa ert drama – måste erkänna att jag imponeras av vitaliteten!
Ringvalla-trakten – och grodblad skriver du, groblad skrev jag som lärt mig av vad jag kallade dem när jag var liten – vitaliteten är det inget fel på… Just nu är den dessutom OK – hoppas din/er är detsamma, dvs vital! Kram på er/Margareta