Nu är vi hundlösa, Pellas matte är återkommen från Verona och opera och båda är nu på väg hem till Löa. Minsann har inte riktigt förstått att det inte längre finns någon lös hund i huset, men hon kommer väl till kvällen. Något uteliv om nätterna vill vi inte veta om, med lodjur i närheten.

Jag är full av Alakoskis fattigdomsbok. Den belyser dagens samhälle på ett genomarbetat sätt, visar på hur politiker och beslutsfattare skapar ett desintegrerat land. Hur sådant som kanske var något så när bra raseras. Hon klargör skillnaderna mellan de som vet vad fattigdom är, och de som tror sig/säger sig veta. Och hon visar hur klass fortfarande eller åter är en högst aktuell fråga. Många relativt nya ord skymmer sikten, vi vänjer oss sakta vid att använda ett ord som ”utanförskap” utan att ens reflektera över vad det innebär.

Allt är politik. Samtidigt väljer vi/jag politiker som på tämligen kort tid raderat det som en gång faktiskt kallades välfärdssamhället. Inte var det bättre förr, men det var dåligt på ett annat sätt än idag. Jag är glad att jag inte är ung och arbetssökande, bostadslös och vilsen inför framtidsval. Men vilsen är jag inför politikerval, rädd när jag förstår att Sverigedemokraternas ledare är en klok man, trots de barocka och farliga idéer hans parti står för. Missnöjesval blir sällan bra val. Ett år till nästa val i Sverige. Mycket behöver hända innan jag vet vad jag ska rösta på.

Under tiden sitter jag under parasollet och ser ut över ängar och hagar, skymtar dammen där en bäver håller på att bygga sitt bo. Tornseglarna far över himlen, ut och in med livräddande precision under takets tegelpannor. Talgoxen boar tydligen också, hen pilar fram till förstutrappen och hämtar tussarna av Pellas päls som vi borstat.

Det är vackert, det är lugnt, det brinner inga bilar ännu här i trakten. Jag misstänker utan att veta att desintegrationen här är lika stor som annanstans i landet. 50-talets invandrade finnar är kanske inte lika främmande längre och holländarna som köper gamla hus och startar B&B välkomnas som ett möjligt tillskott till skatteunderlaget. Ungdomarna har svårt att hitta sysselsättning även här, arbetstillfällen försvinner, affärslokaler står tomma inne i Sala. Vi är många pensionärer här, många rullatorer ute på stan. Och många dyra stafettläkare på sjukhuset.