Spelberoende, medberoende

Klockan är bara halv 11 på förmiddagen och jag är redan/fortfarande trött. Dålig kondition, ont i kroppen, sover illa om nätterna, värmen – bidrar. Ikväll blir det alldeles nyligen plockade sniglar med vitlökssmör och gott bröd till middag. Tolv per person, övriga ca 40 får vila i frysen till nästa tillfälle. Grannarna såg lätt äcklade ut när vi pratade om det…

Jag ska fotografera fönstren på hönshuset och lägga ut en köpe-annons på Blocket – ”önskas två englasfönster, rammått 1mx1m. Kan hämtas i Sala-trakten eller Stockholm.” Fönstren som ska fotograferas hänger knappt ihop, något måste göras.

Jag tänker fortfarande på Tuula. Det känns lite konstigt att kalla henne vid förnamn, men jag tycker nästan att jag känt henne sedan hon försvann i höstas. Vi har spelberoendet gemensamt, hon valde att ta sitt liv när allt blev ohållbart. Mitt liv föll ihop runt mig när jag berättade för alla om mitt spelmissbruk, men jag fick hjälp av bästa vännen och familjen, plus en förstående husläkare, att ta mig igenom.

Husläkaren medgav sin inkompetens när det gällde spelmissbruk, han var mera van att hantera alkohol och andra droger. Ändå såg han till att jag fick tio samtal med en terapeut, tio samtal som mest handlade om att jag satt där och stammade och grät medan psykologen lyssnade. Det var det jag behövde, sedan kunde jag börja skriva mig ur skammen.

Det tog mig ett drygt år att inse att jag behövde söka hjälp hos husläkaren. Dessförinnan hade jag försökt med socialtjänsten – och bara hänvisats till det KBT-program (kognitiv beteendeterapi) som fanns. Det hade jag redan på eget initiativ provat och funnit otilläckligt. När jag försökte få lite kraftfullare tag och ville skickas till behandlingshem, specialiserat på spelberoende, fick jag avslag. Även i högre instans. En av ledamoterna i socialtjänstens sociala delegation, som jag vädjade till vid personligt möte, tyckte att jag ”väl borde vara mera motiverad nu att gå om programmet (när allt hade kraschat)”. Jag insåg att om det skulle bli någon förändring så handlade det som alltid om att jag fick ordna den själv!

Jag har ingen aning om huruvida Tuula sökte någon hjälp. Jag vet ingenting om vilka i hennes närhet som visste något. Jag vet av egen erfarenhet att den som är beroende av vad det vara må är duktig på att dölja och ljuga, inte berätta, låtsas att allt är bra.

Jag vet också att det är svårt att vara medberoende, vilket alla i närheten av en person med någon sorts beroende är, vare sig de vill eller begriper det eller inte. Det är svårt att inse att man inte kan göra så mycket, det är svårt att avstå från att hjälpa på sätt som inte kan användas för fortsatt beroende.

Det finns en yrkeskår som heter ”addiktolog”, dvs personer med specialkunskap kring beroende och medberoende. När jag träffade på ordet första gången var jag tvungen att få det förklarat för mig av Eva-Karin Åström från Gävle, som är sådan. Ordet ”medberoende” hade jag också svårt att begripa. Numera förstår jag det bättre.

Jag tror också att den som är medberoende, närstående, släkt, vän till en människa med t ex spelberoende lätt undviker hela problematiken. Blir tyst, tar inte upp bekymren, vet inte vad som kan hjälpa, försvinner ut i någon periferi. Kanske var det så för Tuula, kanske är det så för många av oss som är spelberoende och fortfarande slåss för att inte också vara spelmissbrukare.

Här, som på alla områden som omfattar människor och liv, behövs ökad öppenhet. Mera samtal, mera diskussion i pressen – inte enbart när det finns något katastrofalt och sensationellt inslag att göra löpsedlar av. Kraftfulla insatser av beslutande myndigheter och regering saknas.

En spelfri dag önskar jag oss alla, och en till, och en till – liksom jag önskar alkoholisten en dag utan sprit, och ytterligare en, och en till. En i taget, ad finitum. Ett liv i beroende är ett torftigt liv, fyllt av vånda, skam och skuld och tvångsmässigt beteende. Utan glädje. Utan frid eller frihet att leva fullt ut.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Liv och död och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Spelberoende, medberoende

  1. Svenarne Janssson skriver:

    Många goda sanningar i dina tankar här. Min husläkare och goda lyssnerska Anna påpekade senast stillsamt att jag glömt bort en sak – att alkoholism är en sjukdom och därför behöver medicineras. Ingen diabetiker t ex tillfrisknar med egen vilja och omgivningens stöd. Det behövs medicin. Dagligen. För alkoholismen heter medicinen Antabus och ska tas dagligen, troligen livet ut. Då klarar inte kroppen att inta alkohol, då blir man sjuk, mycket sjuk. Kan man avdramatisera detta och med full disciplin ta tabletten varje morgon. är det akuta problemet löst. Alkoholist är man ändå, men nykter och befriad från dess krämpor. Och därmed kan trots allt livet levas ganska väl, Men jämförelsen haltar naturligtvis. Jag känner inte till någon medicin mot spelberoende, eller andra beroenden – jag är inte alls kunnig i ämnet. Möjligen är det helt cyniskt så att alkoholisten har ett försteg i sin möjlighet till självmedicinering. Ämnet är tungt att tänka sig in i eftersom det trots allt är lätt att föreställa sig de helveten som kan uppstå för en drabbad.
    Vem sade att jorden är en god plats att vistas på?

    • beskrivarblogg skriver:

      Tack för att du läser och pratar med mig! Jag känner inte heller till någon medicin som hjälper mot spelberoende, men jag har en son som är alkoholist, som tar antabus en gång i veckan (mig veterligt) och ibland låter bli, och dricker till. Jag är glad så länge hans sätt att hantera sin sjukdom fungerar hyfsat, men väntar hela tiden på att det ska gå åt fanders. Glad är jag också åt att du kan hantera din alkoholism, mycket glad! Det märktes när du skrev om kroppen som var OK ungefär inför jobbandet idag lördag – jag har sån respekt för dig, och ibland för sonen min. Han försöker, men är totalt ovillig att prova annat än antabus – just nu kollar hans far att han tar sin medicin varje måndag… Kram Svenarne. Tack för att du finns.

    • beskrivarblogg skriver:

      PS Jorden är en god plats att vistas på!!!!!!Ds

  2. Svenarne Janssson skriver:

    Tack för dina goda rader. Ett par små tillägg, i aftontimmen. Har under årens gång provat tre andra mediciner som sägs minska suget efter alkohol. Kanske individuellt, men fungerar inte alls för mig. Dyrt och overksamt. Antabus är nog inte heller nåt vidare preparat att stoppa i sig dagligen, har jag förstått, Men alternativet med Madame A har betydligt allvarligare och mångsidigare konsekvenser. Dvs – inget val finns. Ont ska med ont fördrivas, heter det inte så?
    sÄr inte säker på att jorden är en god plats att vistas på i det stora hela, Men säger du det så får jag väl tro på det – du brukar ju ha rätt, för det mesta … Skön och vilsam god natt, utan krämpor.
    Kram / Sa

    • beskrivarblogg skriver:

      Vännen, god natt till dig också, utan ångest och krämpor, jag borde ta reda på mera om antabus eftersom det är det enda som min son alls försöker använda – önskar dig ett liv utan sorg och oro, men med glädje och lust – vem som har rätt om huruvida jorden är en god plats att leva på kan nog diskuteras, flera finns som skulle säga nej – jag säger ja tills jag inte säger någonting alls. Och det handlar inte om att ha rätt eller att ha fel, det handlar om vilja. Jag vill att det hem vi har på jorden, i detta livet, ska vara en god plats för oss alla, ibland småningom… Kram på dig, sov gott!

  3. jaana skriver:

    Blev helt tagen av detta jag läste, så bra skrivet om beroende…. En stor kram sändes till dig!

  4. Ibland kan kommentarläsande vara minst lika givande som ett inlägg. Det var det i det här fallet. Tack för att ni delar med er.

  5. livetendagitaget skriver:

    Hej. Jag har nyss bestämt mig för att bli spelfri och kämpa mot mitt beroende. Igen. Det är inte första gången jag bestämt mig så jag är på min vakt och livrädd. För att hålla allting färskt och min gard uppe har jag bestämt mig för att skriva jag också. Jag hittade din blogg efter det beslutet, men det gjorde mig ännu mer besluten om att det är så jag måste göra det. Min blogg har adressen livetendagitaget.wordpress.com och jag hoppas att jag klarar av att hålla den igång och uppe. Du är en förebild!

    • beskrivarblogg skriver:

      Hej – ditt beslut gör mig glad. Det stärker mig också, eftersom detta att vara spelfri verkligen handlar om en dag i taget. Vi kan hjälpa varandra och skriva om hur det är att vara spelberoende och ofri. Jätteglad att du hittat till mig, jag ska följa med dig och ditt skrivande. Kram på dig/Margareta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s