Valptänder mm

”Publicera inte allt du skriver, men ju mer du skriver, desto mer har du att välja bland” – Seth Godin. Det vill säga, skriva ofta, skriv mycket, publicera det som har någon sorts energi att beröra, eller informera, eller förändra. Den mannen vet vad han talar om.

Därför sitter jag nu här och skriver, utan att ha någon bestämd avsikt. Ännu. Den kanske syns om tusen ord, eller några veckor när jag eventuellt läser igenom det jag skrev idag. Det är halv storm därutanför fönstren, jag tänker på sonen och hans hustru som åker från Riga i kväll. Det döda trädet svajar inte lika vilt som de övriga, med fullt bladverk. Det bara står där som en spretig skulptur mot himlen.

Både mannen och jag har små hål efter valptänder i händer och ben. Rossi gillar att tugga på allt, även oss. Tidningar är OK, ända tills han vill äta upp dem också. Stolsdynor är inte OK, morgonrocksskärp är inte OK, katt är inte OK. Så katten ligger under sängen i sovrummet när hon inte transporterats ut av matte. Till kvällen ska hon in på samma sätt, buren mot sin vilja över den där förmodat farliga hunden. Rossi åker hem i morgon, det tror jag Minsann tycker är bra. Tre dagar räcker tills han blir mindre valpig.

Jag läser massor med råd och tankar kring skrivande. Tror kanske att jag ska hitta något förlösande, något som får mina mål med mitt skrivande att klarna. Vad vill jag egentligen? En av grupperna på Facebook diskuterade kring syften, där självbekräftelse låg högt på listan. Inte pengar, just ingen trodde sig kunna leva på sitt skrivande (åtminstone verkade det vara vad man skulle tycka). Och jag kan väl hålla med om att det är roligt att ibland få höra att det jag skriver är bra, vad nu bra är. Så det är ett av syftena med mitt skrivande. Ett annat är att dela med mig av mina erfarenheter av spelberoende, och skrivandet som hjälpsam terapi.

Och, när jag väl fått till min bok ska den förstås säljas som attan, och dra in massor med pengar så att jag kan betala mina skulder och dö skuldfri! Ett mål värt att fundera över – är det verkligen någon idé att syfta dit? Vems pengar är det jag inte betalar tillbaka om jag dör innan skulderna är borta? Utlånare av olika dignitet som lånade mig pengar trots att de faktiskt inte borde ha gjort det. Nu drar de teoretiskt in stora pengar i räntor som hela tiden gör att skulderna ökar, hur än Kronofogden och jag själv stretar emot. En kontakt med kommunens skuldrådgivare för skuldsanering är antagligen ett bättre alternativ. Det gör ju absolut ingenting om min bok ändå blir en försäljningssuccé.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i livet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Valptänder mm

  1. En stor fördel är att det är du som bestämmer om och när boken ska ges ut. Ingen annan. Jag hoppas verkligen att du gör ett försök. Det du har varit med om borde intressera många på olika sätt. Skriva kan du ju. Har du bevisat länge nu på bloggen och på 1av3.se. Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s